46 |
Klinisk Biokemi i Norden · 2 2013
Recension:
Basisbog i Diagnostiske Fag
Henrik S. Thomsen (red.), Munkgaard, Köpenhamn, 2012.
Per Simonsson
Det ges fortfarande ut
böcker, även om klinisk
kemi. Det är glädjande.
En stadig ström därtill,
mitt i vår tid av google.
KBN har ofta recensioner
av vad som trycks, allt
från stora uppslagsverk
till mindre fickeditioner.
Någonstans däremel-
lan kommer danska
Basisbog i Diagnostiske
Fag
. Snarast lutar boken åt lärobokshållet, som en
introduktion till labmedicinens stora och spretiga rike.
Den vänder sig nog främst till studenter inom vården,
även om det är lite svårt att riktigt veta vem som är
avsedd läsare. Sjuksköterskor kan få en god inblick,
antagligen också andra som i en bok vill ha med allt
från bilddiagnostik till klinisk farmakologi.
Nya målgrupper
Sen tycker jag att den också har en annan målgrupp,
och det är vi som är formade i en specifik laboratorie-
disciplin och som har tämligen diffusa uppfattningar
om vad som händer på andra lab. Här tycker jag att
boken är klargörande och intressant. Det är viktiga
introduktioner nu när vi förenas i olika labmedicin-
ska superfamiljer. När jag ser tillbaka på min tid som
labmedicinchef så hade jag helt klart haft nytta och
glädje av denna bok.
Ytterligare en tänkbar målgrupp är de som kommer
till våra fack från helt andra världar. Det kan röra sig
om kemister eller IT-experter som behöver en översikt
över var de hamnat. Dessa specialister har ofta inte
skolats in i labmedicinens kultur, och har därför också
en fördomsfri okunnighet om labmedicinen.
Till denna grupp hör numera också de chefer som
rekryteras till att leda labmedicin. Det är inte ovanligt
i Sverige att högkvalificerade chefer anställs, med vana
vid andra kompetensföretag, men okunniga om just
vår del av
life science
. Men hjälp av 300 sidor klar och
lättläst danska och några kvällars intensivt studium
kan nu nykomlingen få en rivstart inom labmedicinen.
Disciplinernas självbilder
Att läsa en kortare presentation av en specialitet är
intressant. Flera frågor kommer upp. Hur vill egentli-
gen företrädarna för de olika disciplinerna framställa
sig själv? Vilka är självbilderna? Genetiken verkar
vilja visa upp sig som patientcentrerade läkare, bild-
diagnostikerna som proffs på avbildningar (om än
med frimärksstora illustrationer), medan patologer
excellerar i färgningar (av vilka vi ser många lärorika
exempel, i läsbar storlek). Alltmedan klinisk kemi, i
denna bok representerad av Børge G. Nordestgaard,
fokuserar på specialitetens förmåga att generera mil-
jontals svar i digital realtid. Och leverera paneler av
olika analyskombinationer. En rätt realistisk om än
inte så fängslande självbild.
Nordiska olikheter
Vad reagerar man på som svensk när man läser en
lärobok från annat nordiskt land? Vad skiljer i Nor-
den? Mycket är förvisso sig likt. Det står mycket om
provtagning - men man skall väl alltid nyttja handskar
vid provtagning? Ett fotografi av en naken hand i färd
med att ta ett blodprov ser orimligt ut i svenska ögon,
även om praktiken fortfarande existerar. Och att nämna
provtagning i ven i halsen, med sänkt huvudläge, som
en sista utväg, låter heroiskt.
Annars slås jag över den danska förtjusningen i
paneler. Det är inte fel att standardisera beställningarna
av analyser, även om vi i Sverige tyvärr fått lära oss
att det är snudd på vulgärt. Nordestgaard presenterar
många paneler för olika tillstånd och beställande avdel-
ningar. Vitamin D är tydligen populärt, medan laktat
inte alls nämns, inte ens i intensivvårdens paneler, en
analys som nu tas mycket brett för att riskbedöma akuta
