Klinisk Biokemi i Norden Nr 2, vol. 9, 1997 - page 7

Tabell2. MEN-syndrom (multipel endokrin neoplasi)
MEN!
MEN 2
MEN 2A (Sipple-syndrom) MEN2B
Hyperparathyreoidism Medullär thyreoidea-
cancer
Ö-celltumörer
Feokromocytom
Hypofystumörer
Hyperparathyreoidism
Sporadiska och ärftliga former.
Medullär
thyreoideacancer kan förekomma dels sporadiskt,
dels som del av ett av flera ärftliga tillstånd, näm–
ligen multipel endokrin neoplasi typ 2 (MEN 2,
Tabell 2) och familjär medullär thyreoideacancer
(FMTC). De ärftliga tillstånden har tillskrivits
punktmutationer i
RET
protoonkogenen påkromo–
som 10. Denna kodar för en transmembranös
cadherinlik receptormed intracellulär tyrosinkinas–
aktivitet och anses krävas bl. a. för normal neuro–
genes (7). Vid MEN 2A, som vår patient led av,
drabbas samtliga bärare av den abnorma genen av
medullär thyreoideacancer eller dess förstadium
C-cellshyperplasi, medan feokromocytom finns i
knappt hälften och hyperparathyreoidism i ca 1/5
av fallen; fenotypen varierar från familj till familj .
Andelen ärftliga former har angivits till 1/4 av
totala antalet fall med medullär thyreoideacancer
(5).
Patologisk-anatomisk utredning.
Den patolo–
gisk-anatomiska utredningen av medullär thyreo–
ideacancer tillgår som följer:
l. Cytologiskundersökningmed finnålspunk–
tion. Denna undersökning har högt diagnostiskt
värde men förutsätter stor erfarenhet. Cellbilden
är karaktäristisk med cytoplasmarika granulerade
tumörceller. lmmunhistokemiskt kan kromogranin
Aoch kalcitonin påvisas i tumörceller.
2. Patologisk-anatomisk undersökning av
operationsmaterial som fixerats och paraffininbäd–
dats. Ljusmikroskopisk undersökning visar oftast
en karaktäristisk cellbild med måttligt polymorfa
tumörceller i solida arrangemang ibland med rik–
lig amyloid inlagring. Immunhistokemisk under-
Klinisk Kemi
i
Norden
2,
1997
Medullär thyreoidea-
cancer
Feokromocytom
Mukosala neurom
sökning påvisar endokrin differentieringmed kal–
citoninochkromograninA i tumörcellerna hos 95-
100% av fallen. Ultrastrukturellt påvisar man tal–
rikt med sekretionsgranulae i cytoplasma (8). Det
är oftast omöjligt att med utgångspunkt från den
histologiskabilden bedöma tumörensmalignitets–
potential, men ett antal prognostiska variabler har
identifierats. Utöver tumördiameter, kliniskt sta–
dium och patientens ålder har DNA- ploidi, före–
komst av
L-myc
samt proliferationsindex (Ki67)
och vaskulariseringindex (CD34) betydelse som
prognostiska markörer.
Kalcitonin
Den biokemiska utredningen av fall med "knöl på
halsen"medmisstänktmedullär thyreoideacancer
grundar sig påmätning av kalcitonin.
Struktur.
Kakitonin är en peptidmedmolekyl–
massa 3,5kDa som varit relativt oförändrad under
evolutionen (9-12). Fyra gener tillhörande kalei–
toningen-familjen styr bildningen av kalcitonin
och/eller CGRP (calcitonin gene-related peptide)
(kromosom 11) eller amylin (kromosom 12). En
av dem, a-kalcitonin/CGRP-genen ("CALC-I",
kromosom Il , pl3-pl5) kodar för preprokalcito–
nin (141 aminosyror) bl. a. i thyreoideas C-celler
och för CGRP bl. a. i nervsystemet. Preprokalci–
tonin (141 aminosyror) kan klyvas till prokalcito–
nin (116 aminosyror); i C-cellerna bildas kalcito–
nin (32 aminosyror) och katakalcin (21 aminosy–
ror; har kalcitoninliknande effekter).
Kalcitonin karakteriseras av aminoterminal fö–
rekomst av cysteiner i positionerna l och 7 vilka
ingår i disulfidbindning, samt förekomst av
37
1,2,3,4,5,6 8,9,10,11,12,13,14,15,16,17,...48
Powered by FlippingBook