karboxyterminal prolinarnid.
Normalt är koncentrationen av cirkulerande
prokalcitonin mycket låg, men den stiger mycket
markant i samband med bakteriella infektioner,
sepsis och efter endatoxintillförsel (halveringstid
någotmer än ett dygn) (13). Någon ökning av kal–
citoninkoncentrationen ses inte; källan för prokal–
citonin i dessa situationer är okänd (11).
Biologisk aktivitet.
Kalcitoninets kvantitativa
roll i kalciurnhomeostasen är fortfarande okänd,
ochdet beskrevs för länge sedan som "thehormo–
ne in search of a function" hos landlevande djur.
Kalcitonin hämmar osteoklasternas aktivitet, en
effekt ruedierad av cykliskt AMP, samt ökar
urinutsöndringen avkalcium- och fosfatjoner (11).
För biologisk aktivitet krävs att nästan helamole–
kylen är intakt. Kalcitoninets potentiellt plasma–
kalciumsänkande effekt balanseras av parathor–
mon, varför hypokalcemi ej ses ens vid mycket
höga kalcitoninkoncentrationer.
Tillfört i farmakologiska doser har kalcitonin
enpåtagligosteoklasthämmandeeffekt vid ex. till–
ståndmed ökad benmetabolisk aktivitet.
Insijndring.
Kalcitoninets insöndring från thy–
reoideas C-celler stimuleras av kalciumjon och
gastrin (10,14,15). Kalciumjon anses utöva sin ef–
fekt dels direkt, dels genom frisättning av pep–
tid(er) som frisätter kalcitonin. Den intracellulära
messengem är här cykliskt AMP. Den ökade in–
söndringen vid akut (16) och kronisk hypergast–
rinemi, dvs. perniciös anemi (10), kan efterliknas
genom intravenös tillförsel av pentagastrin.
Kalcitonin
i
serum.
Kalcitonin omsätts snabbt,
och halveringstiden för eliminationen från blod–
banan är någraminuter. Immunreaktivt kalcitonin
i plasma är heterogent och omfattar såväl mono–
mer som oxiderad monamer (metionin i position
10), dimerer och former med större molekylmas–
sa. Såväl med radioimmunoassay som med en
immunometriskmetod harman efter kromatogra–
fi iakttagit 5 skilda fraktioner (17). Vid reducerad
glomerulusfiltrationåterfinnes förhöjd koncentra–
tion av inaktiva former. Kalcitoninbildande tumö–
rer insändrar multipla former av immunreaktivt
kalcitonin.
Kvinnorhar som regellägre koncentrationer än
män, basaltochefter stimulering; av intresse idetta
sammanhang är att C-cellshyperplasi förefaller
vara betydligt vanligare hos män än hos kvinnor
38
(18,19). Gravida kvinnor och barn har högre kon–
centrationer.
Kalcitonin som "tumörmarkör".
Kalcitoninkan
användas som "tumörmarkör"
vidmedullär thyreoideacancer
vid andra neoplastiska tillstånd (direkt el–
ler via thyreoideas C-celler), som carcinoidtu–
mörer, endokrin pankreascancer, "oat cell"-car–
cinom i lunga ochmammarcancer. Förhöjd kal–
citoninkoncentration i serum kan alltså före–
komma vid andra maligna tillstånd, vilket kan
vålla differentialdiagnostiska problem.
Ä
ven
ökad koncentration efterpentagastrintillförsel har
iakttagits vid andra tumörformer änmedullär thy–
reoideacancer, ex. paragangliom.
Hög kalcitoninkoncentration har under årens
lopp beskrivits vid en rad icke-maligna tillstånd.
Viktigast avdessa ärC-cellshyperplasi (7, 18-21),
vilken kan vara associeradmed
primär hyperparathyreoidism
kronisk hypergastrinemi
thyreoideasjukdomar andra än medullär
cancer, som inflammatorisk thyreoideasjukdom,
Graves' sjukdom, Hashimoto's sjukdom, benigna
thyreoideaadenom och follikulär cancer (bland–
former av follikulär ochmedullär cancer).
Hos bärare av genmutation för MEN-syndrom
är C-cellshyperplasi ett premalignt tillstånd (19).
De förhöjda värden med klassisk RIA-teknik
som beskrivits vid akut pankreatit, lungsjukdom
ochvissabensjukdomarkanmöjligenhänföras till
förstadier till kalcitonin, ex. prokalcitonin, snarare
än till kalcitonin självt. Förhöjdavärdenviduremi
kan varaen följd av denminskning i eliminations–
hastigheten av lågmolekylära proteiner och
peptider som är ett delfenomen vid minskad glo–
merulusfiltration (8).
Mätning av kalcitonin
i
serum.
Ett betydande
problem med de tidigare metoderna för mätning
av kalcitonin med kompetitiv immunkemiskme–
todik, ex. radioimmunoassay (RIA) var förekom–
sten av falskt förhöjda värden, varierande från fall
till fall. Detta löstes till del genom extraktion av
provet (22). Mer specifik metodik har emellertid
blivit tillgänglig på senare år. Sammanställningar
1994 och 1995 visar 18 kommersiellt tillgängliga
metoder (23,24) varav 13 kompetitiva immunoas–
says (RIA) vars detektionsgränser anges från4upp
till 49 ng/L (l pmol
=
3.5 ng/L). Av de 18 meto-
Klinisk Kemi
i
Norden
2,
1997
