Klinisk Biokemi i Norden · 4 2017
| 49
-
-
Är du skyldig till det?
Ebba skrattar åter sitt karakteristiska skratt.
-
-
Nej, det är jag inte! Jag är ingen feminist.
-
-
Men som förebild?
-
-
Nej, men när jag började var jag ensam bland män,
säger hon allvarligt.
Jag kommer aldrig att kunna argumentera mot Ebba
Nexø, och varför skulle hon begränsas till att vara
en feministisk förebild? Hon gör sig bättre som en
förebild för alla och envar.
Men nu skall jag arbeta, gå igenom mina anteck-
ningar. En vecka avsatt åt kobalaminer och enkols-
metabolism är en klinisk kemists våta dröm.
Det är en utmaning. Hur ta sig från dessa under-
bara cellulära reaktioner, ut till en patient? Och en
förvirrad allmänmedicinare? Detta är utmaningen,
att sammanföra dessa världar. Att göra kunskapen
verkningsfull, detta som är kärnan i klinisk biokemi.
Här, på Cockney Pub, går Ebba Nexøs och Sally
Stablers förläsningar i repris i mitt minne. Ännu
några lager komplexitet har de blottlagt för mig idag.
Inte nog med att det finns olika bärarproteiner. Det
finns också olika receptorer, med olika lokaliseringar,
som kan ha olika funktion och antagligen en ofattbar
genetisk polymorfi. Som om det inte räcker så har
kobalamin en uppsättning falska vänner. Vissa av
dem är välkända analoger, andra är exogena, kon-
kurrenter som lurar i vassen, redo att interferera.
Allt detta kan säkert ge upphov till helt olika kliniska
bristtillstånd. För jag tror, som Sally Stabler, och med
Sankt Clemens trosvisshet, att B12-brist är en palett
av olika syndrom.
B12 är kanske en zenbuddhistisk koan, en av de där
paradoxala anekdoterna som varje specialitet måste
ha för att vässa tanken. Ett filosofiskt dilemma, olös-
ligt, så att vi ännu en gång skall känna oss besegrade
av verklighetens komplexitet. Ett dilemma är en fråga
som inte har ett svar. Men det kan inte bara likt små-
stenar tömmas ur flanörens skor. Man måste förhålla
sig till ett dilemma, de irriterande gruskornen, de
ogripbara molekylernas spel. Att vara proffs är att
inte vilja blunda. Man måste finna en approximativ
kurs, segla på intuition och död räkning, i alla fall
inta en attityd. För enkolsmetabolismen finns där.
Den må vara ett dilemma men den är inte en illusion.
Efter en dag med Ebba Nexø och hennes kronprin-
sessor känns det helt rätt att befinna sig i B12-träsket.
Det är väl en manlig högmodssynd att tro att det går
att dränera alla träsk. Det är bara sånt som stora män
tror de kan, när de egentligen bara klampar sig allt
djupare ner i leran.
B12-träsket kommer vi inte ur. Det skall vi inte. Det
skulle vara att tillgripa förenklingar och snabba fix.
Det skulle vara att förråda vetenskapen.
Den blonda barflickan - hon med leendet som
skulle kunna erövra världen - frågar om jag vill ha
en Fur till. Det vill jag gärna. Jag ler när hon serverar
mig. Jag tar emot hennes brygd. Sen kommer ”Mr
Tambourine Man” ur högtalarna och vi behöver inte
säga något mer.
Klockan börjar bli sen på Cockney Pub och det
är hög tid för den vandrande vetenskapsmannen att
få sin vila. För i morgon väntar ännu en lång dag då
Ebba Nexø skall föra oss alla ur B12-träsket. Eller
inte. Men en klinisk kemist ger aldrig upp. Det är
som det står över porten till Cockney Pub ”
The future
isn’t decided until the pub closes
” . Och vetenskapen
stänger aldrig.
Foto: Per Simonsson.
