![]()
51
| 1 | 2008
Klinisk Biokemi i Norden
(Fig.1). Sådana kan isoleras då man använder Triton
X-100 vid 4oC. Då löser sig de andra lipiderna (och de
flesta proteinerna) medan makromolekylära komplex
av glykosfingolipider-kolesterol-sfingomyelin förblir
olösliga. Man talar ofta om DIG (detergent-insoluble,
glycolipid-enriched complexes). Glykolipidernas fett-
syror är ofta längre än i de flesta fosfolipiderna och
i sfingomyelin kan det vara på samma sätt, vilket
gör att flottarna är tjockare än andra delar av mem-
branen. Författarna för också fram hypotesen att de
integrala membranproteinernas distribution åtmins-
tone delvis beror på dessa flottar. Vissa proteiner är
antingen redan i Golgi-apparaten associerade med
flottarna eller också har de specifika cytoplasmatiska
signalstrukturer som för dem till den basolaterala
membranen. Asparaginbundna oligosackarider i de
integrala proteinerna kan också ha en lokaliserings-
funktion. Resultat tyder på att flera proteiner som
är viktiga för signalöverföring i cellen är koncen-
trerade till dessa membranflottar. Detta gäller bl.a.
cytoplasmatiska tyrosinkinaser såsom lck och fyn i T
lymfocyter. De är normalt lösliga proteiner men vid
cellaktivering fästs två fettsyror till dessa och via dem
binds de till den inre sidan av plasmamembranen.
Proteiner kan också vara bundna till plasmamem-
branernas yttre lipidskikt via glykosylfosfatidylinositol
(GPI) strukturer. Dessa är också preferentiellt belägna
i membranflottarna.
Varför har detta arbete blivit så mycket citerat? Det
finns säkert flera orsaker. En orsak är naturligtvis
publikationsforumet. Nature läses av de flesta fors-
kare inom naturvetenskaper. En annan viktig orsak är
att det kom vid rätt tidpunkt då "det låg i luften" att
membranerna har en heterogen distribution av sina
komponenter i de två skikten. Då dessutom en stor del
av den biomedicinska och cellbiologiska forskningen
berör membraner och deras beståndsdelar, betyder
det att många forskares intressen sammanfaller med
artikelns område. Artikeln är också mycket väl skriven
och innehåller en imponerande mängd information.
Vi bör dock vara medvetna om att förekomsten
av membranflottar i levande celler fortfarande är
ett kontroversiellt område. Användningen av deter-
genter påverkar naturligtvis membraner på många
och delvis dåligt kända sätt och artefakter är säkert
möjliga. Det är säkert rätt att tala om DIG-komplex
och sådana förekommer, men är dessa endast något
vi åstadkommit artificiellt. Lätt är det inte att påvisa
membranflottar på cellulär nivå och många resultat är
endast indirekta och tiden får utvisa hur det verkligen
förhåller sig. Säkert är dock att denna översiktsartikel
och andra senare utkomna arbeten (4,5) har stimule-
rat membranforskningen, vilket vi forskare får vara
tacksamma för.
1. Singer SJ, Nicolson GI. The fluid mosaic model
of the structure of cell membranes. Science
1972, 175:720-731
2. Bretscher MS. Asymmetrical lipid bilayer
structure for biological membranes. Nature
New Biol. 1972, 236:11-12
3. Gahmberg CG, Hakomori S. External labeling
of cell surface galactose and galactosamine in
glycolipid and glycoprotein of human erythro-
cytes. J. Biol. Chem. 1973, 248:4311-4317
4. Simons K, Toomore D. Lipid rafts and signal
transduction. Nat. Rev. Mol. Cell Biol. 2000,
1:31-39
5. Simons K, Vaz WLC. Model systems, lipid
rafts, and cell membranes. Annu. Rev. Biophys.
Biomol. Struct. 2004, 33:269-295
Fig. 1. Uppbyggnaden av lipidflottar (rafts). Observera att
membranens tjocklek är större än i omgivande delar av mem-
branen. De viktigaste lipiderna i flottarna i nedre delen av
figuren.
