![]()
41
| 4 | 2005
Klinisk Biokemi i Norden
(Fortsætter side 42)
Anders Kallner har en solid
baggrund i almen, organisk og
fysisk kemi, som han erhver-
vede sideløbende med medicin-
studier og senere uddannelse til
klinisk kemiker. Han var specia-
lestuderende på Kungl. Tekniska
Högskolan i organisk kemi og
forsvarede sin disputats om syn-
tese og omsætning af galdesyrer
i 1967. Han har været professor i klinisk kemi
ved Serafimerlasarettet i Stockholm, men har til-
bragt størstedelen af sin professionelle karriere på
Karolinska sjukhuset.
Skal man sammenfatte Anders Kallner’s store
indsats for klinisk kemi i få ord, må det blive kva-
litetsarbejde, internationalt engagement og netværk.
Gennem sin interesse for kvalitetssikring kom han
tidligt ind i internationalt arbejde og har varetaget
forskellige poster i ledelsen af IFCC og senere i
IUPAC. Han har også arbejdet for WHO og har gjort
en stor indsats for at styrke laboratoriemedicin i de
baltiske lande og Rusland.
Med Diskussionsforum har han skabt en bred
kontaktflade mellem kliniske kemikere i de nordiske
lande, som har været til stor hjælp for mange.
I forbindelse med hans pensionering blev der
afholdt et symposium med overskriften: Klinisk
Kemi - Quo Vadimus? (Hvor går vi hen?). Symposiet
sluttede med, at Anders Kallner talte om sin vision
for klinisk kemi, som følger her i bearbejdet form.
Det finns tre närbesläktade begrepp som det kan
finnas anledning att försöka definiera: spådom,
förutsägelse och vision.
Spådom
är en ingivelse från en högre makt,
Visioner
Anders Kallner, Kliniskt kemiska avdelingen, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.
E-post: anders.kallner@kirurgi.ki.se
något som man kan förstärka med allsköns hjälp-
medel, typiska exempel är kristallkulan och tarot-
korten. Den som framgångsrikt ägnar sig åt detta
kallas ofta ”synsk”.
Förutsägelse
å andra sidan förutsätter en för-
historia och en extrapolering in i framtiden; ofta
identifierar man en trend, den må vara linjär eller
exponentiell eller utgöra vilken erfarenhetsmässig
slutsats som helst. Gärna med, skenbart precisa,
matematiska modeller uttalar man sig sedan om
framtiden.
Vision
är något helt annat. Den visionäre har en
gåva som är få förunnad. Visionären förutsätts ha
en gedigen kunskap i ämnet och ett rörligt, intuitivt,
kreativt och lateralt tänkande. Visioner skapas fritt,
de följer inga lagar och känner inga begränsningar.
De innehåller i regel ett mått av önsketänkande och
kopplas ofta till en tidsaxel. Det är bara i relation
till tidsaxeln som man kan uttala sig om visionen
slagit in eller inte.
Väl uttänkta och presenterade visioner kan påver-
ka utvecklingen. I ett tal till nationen uttryckte JF
Kennedy detta som “There is nothing so strong as
an idea whose time has come”. Kanske påverkar
inte visionen utvecklingen direkt men gör oss
beredda att ta till oss och utveckla nya till synes
hisnade utvecklingar. Därför är goda ledare goda
visionärer.
Låt oss ta några exempel, hämtade ur rymdhisto-
rien; ett område som lämpar sig för visioner. Ämnet
är svårt, det är fantasieggande och det är okänt för
de flesta.
En visonär med förmågan att beskriva sina
visioner inom vitt skilda områden var Jules Verne,
Biochimica Clinica - quo vadimus?
