,
....
metoder. Frånsett några enstaka - men an–
märkningsvärda - undantag föreligger god
korrelation mellan metoderna talande mot att
förekomst av biologiskt inaktivt men immuno–
kemiskt reaktivt tillväxthormon skulle vara en
vanlig orsak till kortvuxenhet (19, 20).
Resultaten från analys av tillväxthormon i se–
rum eller plasma kan påverkas av
- sammansättningen av de hypofysära (eller
placentära) sekretionsprodukterna
- eliminationshastigheten av de skilda till–
växthormonvarianterna
- bindning till cirkulerande bindarproteiner
- recirkulation av fragment erhållna från ned-
brytning i vävnaderna
-interferenser (modifierat från ref 1).
Skilda metoder för immunakemisk analys av
tillväxthormon har visat sig ge betydande skill–
nader i absoluta värden (21-25). För bedöm–
ningen av dessa skillnader är följande faktorer
av särskilt intresse:
standardisering
Problemen vid standardiseringen av tillväxthor–
monbestämningar har belysts av Bangham (26).
Den för europeer i första hand aktuella interna–
tionella standarden är First IS human GH
(80/ 505) vilken kalibrerats mot en tidigare refe–
renspreparation, IRP human GH (66/217) (11,
27) ledande till en måttlig ökning av immunake–
miskt bestämd tillväxthormonhalt (28). Den ut–
görs av en renad preparation av tillväxthormon
från human hypofys och innehåller såväl 22K
som 20K samt andra former.
En ny internationell standard med 22K–
formen kommer sannolikt att bli tillgänglig.
Det finns nämligen vid National Institute for
BiologicaJ Standards and Control (Potters Bar,
Herts., UK) ett "proposed standard material"
(88/ 624) som ännu inte betraktas som "estab–
lished" (Dr Dennis Schulster, personligt medde–
lande). Det är kalibrerat mot First IS human
GH (80/ 505). Ännu en ändring av standardise–
ringen för tillväxthormonbestämningarna un–
der de kommande året/ åren är således sannolik.
Emellertid, när nu biosyntetiskt tillväxthormon
är tillgängligt för kalibreringsändamål har man
Klinisk kemi
i
Norden
J,
1993
ifrågasatt fortsatt biologisk standardisering
mot de heterogena hypofysära tillväxthor–
monpreparationerna och föreslagit koncentra–
tionsangivelse i molära enheter (24).
Användning av en biosyntetisk 22K-kali–
brator i stället för den egna kalibratorn har vi–
sats ge minskning av skillnaden mellan två all–
mänt tillgängliga metoder för tillväxthormon–
bestämning (29).
Metodologi, analytisk specificitet
Jämfört med klassisk kompetitiv radioimmu–
noassay (RIA) erbjuder immunometrisk analys
(ex IRMA) en rad fördelar bl a lägre detektions–
gräns (dvs högre känslighet) och kortare analys–
tid. Nackdelar kan vara falskt låga värden vid
koncentrationer över en viss gräns ("book–
effekt") och risk för falskt höga värden vid när–
varo av antikropppar i patientens serum, rikta–
de mot immunglobuliner ("heterofila antikrop–
par"). En högre analytisk specificitet för skilda
former av tillväxthormon kan ses vid använd–
ning av monoklonala antikroppar (sammanfat–
tat i ref 2 och 30). Detta är inte diagnostiskt för–
delaktigt för alla heterogena analyter (ex. LH
och gastrin) men anses för närvarande att vara
angeläget för tillväxthormon. Beroende på me–
todens utformning kan falskt låga värden erhål–
las vid immunometrisk analys vid närvaro av
höga koncentrationer av molekyler som reage–
rar med endast en av antikroppspopulationerna
("hidden crossreactants").
En detaljerad studie av hypofysära dirnerers
egenskaper återfinns i ref 31. I en studie av fem
immunakemiska metoder fann man att korsre–
aktiviteten för dimert biosyntetiskt tillväxthor–
mon varierade mellan 15 och 84"1o (32).
Närvaron av komplexbildare av hög molekyl–
vikt kan komplicera bestämningarna, framför
allt vid korta inkubationstider, om komplexet
medbestämmes men med en annan kinetik. Ett
exempel på svårtolkade resultat vid använd–
ningen av en monoklonal antikroppsprepara–
tion är påvisandet av högmolekylärt tillväxt–
hormon(komplex?) med en monoklonal anti–
kropp men inte med gängse polyklonalt anti–
serum; i båda fallen användes RIA (33). Ensta-
21
