Elimination av tillväxthormon från blodbanan
Tillväxthormon elimineras från cirkulationen
dels genom receptormerlierat cellupptag och
därefter nedbrytning, dels genom glomerulär
filtration. Vid nedsatt receptortäthet föreligger
möjligen nedsatt eliminationshastighet ledande
till högre basala koncentrationer (8, 9). Emel–
lertid leder komplexbindning av tillväxthormon
till högaffinitetsbindaren till en påtagligt ned–
satt eliminationshastighet av hormonet (sam–
manfattat i ref 6). För bedömning av basalkon–
centrationerna av tillväxthormon är det därför
viktigt att känna till i vilken utsträckning resul–
taten påverkas av tillväxthormonets bindarpro–
teiner (5).
Tillväxthormon i urinen
Som nämnts elimineras tillväxthormon delvis
genom glomerulär filtration, detta i likhet med
andra "lågmolekylära" proteiner (dvs mole–
kylstorlek under albuminets). Större delen av
sådana proteiner resorberas av proximala tubuli
och bryts ner, medan en mindre andel återfinnes
i urinen. Bestämning av tillväxthormon i urin–
en, parallellt med lämpliga lågmolekylära pro–
teiner för att kompensera för variationer i tubu–
lär återresorption, kan kanske med fördel an–
vändas för bedömning av tillväxthormonin–
söndringen över dygnet. Här krävs alltså en me–
tod med förmåga att kvantifiera de låga kon–
centrationerna i urin. Stor uppmärksamhet får
ägnas åt korrekt provtagning och provför–
varing.
Metoder för bedömning av
tillväxthormoninsöndringen
Tillväxthormoninsöndringen regleras av en
mångfald faktorer, och det är svårt att hos en
kortvuxen individ fastställa om orsaken är en
defekt förmåga till bildning och insöndring, el–
ler om andra faktorer ligger bakom, som sjuk–
dom, psykosociala faktorer, eller ospecifik på–
verkan vid intagning till sjukhus eller i samband
med undersökning och provtagning (10-12). Vid
överfunktion kan ett annat insöndringsmönster
ses än normalt (13). Eftersom analys av enstaka
20
prover sällan är informativ tages upprepade
prover, antingen under fysiologiska förhållan–
den eller i samband med provokations- eller sti–
mulationsundersökningar. Av de många fysio–
logiska undersökningarna kanske dygnskurva
ansetts vara mest tillförlitlig, med provtagning
med intervall om 20-30 minuter. Den intraindi–
viduella variationen är emellertid inte obetydlig
(14). Det finns också en lång rad provokations–
undersökningar med varierande diagnostiskt
värde, varav vissa kan vara riskfyllda för patien–
ten (12).
Med tanke på svårigheterna att bedöma re–
sultaten från dessa skilda funktionsundersök–
ningar har man föreslagit andra metoder för be–
dömningen av tillväxthormonets insöndring
och /eller metabola effekter som analys i serum
(plasma) av insulinliknande tillväxtfaktorer l
(IGF-1) och dess dominerande härarprotein
(IGF-BP 3), båda under influens av tillväxthor–
mon. Analys av tillväxthormonets härarprotein
med hög affinitet tilldrar sig ett ökande intresse
(7-9, 15). Som nämnts ovan är analys av tillväxt–
hormon i urin ett alternativ. Bestämning av den
aminoterminala peptiden av prokollagen-III
har använts vid bedömningen av terapiresultat
(sammanfattat i ref 16). Här finns alltså en lång
rad nya diagnostiska metoder av vilka få ännu
är tillgängliga för allmänt bruk.
Svårigheterna vid diagnostiken av tillväxt–
hormonbrist illustreras av förhållandet att
många barn som fått diagnosen tillväxthor–
monbrist och behandlats med tillväxthormon
vid uppföljning något eller några år senare vi–
sats ha helt normal insöndring (17). "Normali–
seringen" ses framför allt efter pubertetens in–
trädande och är mest påtaglig för de s k fysiolo–
giska undersökningarna. Man har därför dragit
slutsatsen att problemen vid diagnostiken av
tillväxthormonbrist inte primärt ligger i analys–
metoderna för tillväxthormon - även om här
finns betydande variationer, se nedan - utan i
funktionsundersökning och provtagning (18).
Analys av tillväxthormon i serum (plasma)
Analys av tillväxthormon har utförts med im–
munokemiska metoder och receptorbindnings-
Klinisk kemi i Norden
J,
1993
