36 |
Klinisk Biokemi i Norden · 2 2020
Blåslampa på standardisering och SI-enheter
Johan Bjerner
Fürst Medisinsk Laboratorium
Redaktionen har bett mig om att
skriva några ord om vilka enhe-
ter som används i olika nordiska
länder för att rapportera provsvar.
Utgångsläget är då Sverige och
Norge, som jag har erfarenhet av.
Hur det fungerar i Danmark och
Finland kan jag inte så mycket om.
Vi har förpliktat oss att använda SI-enheter
där detta är möjligt. SI bygger på att man fasar
ut alla lokala eller nationella mätenheter, som fot,
kubiktum, millimeter kvicksilver och hästkrafter,
och ersätter dem med internationellt gångbara
enheter, som meter för längdmått, kg för vikt och
Pa för tryck. Detta har vi stort sett lyckats med.
SI rekommenderar också att det används prefix,
som kilo för 1000 och Mega för 1000000. Prefix
kan bara användas i täljaren, och här syndas det
en del. Uttrycket mg/mL bör skrivas som g/L, utan
prefix i nämnaren.
Mer komplicerat blir det när vi har kvoter eller
produkter av fler än tre enheter: t.ex eGFR som ofta
anges som 60 mL/min/1,73 m². Detta är direkt fel,
vi menar ju egentligen 60 mL/(min ·1,73 m²). SI har
en lösning, där det rekommenderas att svaret anges
som en produkt: 34,7 mL·min
-1
·m
-
². Här syndas det
tyvärr ofta, och förr eller senare kommer någon att
dosera läkemedel fel på grund av att det multiplice-
ras med 1,73 i stället för att delas med 1,73.
Om svaret är osäkert, rekommenderas att prov-
svaret anges med ett konfidensintervall: 0,18 (0,14
– 0,23) som med 95 % sannolikhet anger var det
sanna värdet befinner sig. Det finns en tradition som
är svår att utrota, där osäkerheten skall «avrundas»
bort, och provsvaret anges som 0,2.
Skillnaderna mellan Norge och svenska lands-
ting i rapportering är förvånansvärt liten, och
blir än mindre efter att man i Norge har gått över
till «svenska» enheter för pro-NT-BNP och för
B-HbA1c.
De viktigaste skillnaderna som kvarstår är dock:
1. B-Hemoglobin
Hemoglobin rapporteras i Sverige som g/L och i
Norge som g/dL, och i Danmark i mmol/L. Det kan
väl anföras att den norska versionen innehåller pre-
fix i täljaren, och därför korrekt borde anges som
dekag/L. Det samma gäller MCHC, som rapporte-
res med g/dL i Norge och g/L i Sverige. När man
räknar celler kan det också vara skillnader, några
laboratorier anger retikulocyter i 10
9
/L och andra
i 10
12
/L.
2. Hormoner
Hormonsvar kan rapporteras både som masskon-
centration (t.ex. ng/L) eller sommolar koncentration
(t.ex. nmol/L eller pmol/L). Två exempel som rap-
porteras olika är östradiol (som rapporteras i pmol/L
och i nmol/L ) och C-peptid (pmol/L och nmol/L).
För en del hormoner har det också tidigare använts
masskoncentration och «internationella enheter»
parallellt, t.ex. för prolaktin.
3. Enzymer
Det används olika rapportering för enzymerna ALAT,
ASAT, amylas i sina olika varianter, gamma-GT, LD,
alkaliskt fosfatas, CK och lipas. I Sverige används
katalytisk aktivitet i mikrokatal per liter, medan man
i Norge använder internationella enheter.
4. Farmakologi och missbruk
Här existerar masskoncentration (mg/L) parallellt
med molar koncentration (nmol/L) och parallellt
ratio (promille). Om man personligen kan tillåtas
ha några synpunkter, så tycker jag att ratioenheter
borde försvinna, eftersom det ofta är svårt att hålla
i sär viktprocent (w/w) och volymprocent (v/v). Det
känns också som att molar koncentration ofta är en
mer förnuftigt val än masskoncentration, eftersom
det ofta är mätningar av flera snarlika substanser,
med samma effekt, men med olika massor.
