Klinisk Biokemi i Norden · 2 2019
| 49
Ett litet tips som kanske kan hjälpa
då man har små provvolymer
Anders Larsson
Klinisk Kemi och Farmakologi, Uppsala
Axel Wallengren, var en svensk humoristisk författare
som levde på senare delen av 1800-talet. Han skrev
under pseudonymen Falstaff, fakir. Han mest cite-
rade uttalande är nog: Vattnet är ett farligt gift, vilket
omger Visby stift.
Vatten är inte alltid farligt utan kan ibland till och
med vara nyttigt. Rätt använt verkar det tex kunna
användas för att minska dödvolymer åtminstone på
vissa analysplattformar. Det är ett enkelt tips som
kan vara värt att prova när man står med ett prov som
knappt täcker botten på röret.
Vi använder ofta en Mindray BS-380 för att köra
forskningsstudier på. För de som inte känner till
instrumentet så kan man säga att det i princip är en
kinesisk modern variant av Hitachi 717. Då tror jag att
de flesta av er har en bild av vilken typ av instrument
vi talar om. Instrumentet har en nivåavkännare för
provvolym som förhindrar att provproben slår i bot-
ten av röret när vi använder inhängs rör. När vi kör
små volymer så använder vi i regel ett inhängsrör inuti
våra vanliga standardplaströr för att minska provvo-
lymerna. När vi kör biobanksprover så brukar varje
provbrun bestå av ca 230–250 ul. Om instrumentet har
en dödvolym runt 200 ul så blir det problematiskt att
analysera proverna även om vi har inhängsrör.
Vi fick lära oss för något år sedan att omman hällde
vatten i ytterröret och sedan satte tillbaka inhängs
röret så att det var omgivet av vatten så minskade
dödvolymen väsentligen. Figur 1 och 2 visar serumvo-
lymerna som är kvar i röret efter analys. I det vänstra
röret (med vatten) så är det ca 15–20 ul kvar och i det
högra (utan vatten) är det ca 150 ul kvar i röret. På
bilderna använde vi små ”Eppendorf rör” för att få
så smal botten som möjligt i röret. Vatten i ytterröret
verkar fungera bra även för andra typer av inhängsrör.
Vi har använt den här tekniken under ett år och
det har sparat oss en hel del irritation då vi slipper en
massa stopp i analysarbetet på grund av att sample-
proben slår i botten av röret och stannar. Helt klart är
att det minskar behovet av dödvolym. Däremot har
jag ingen aning om hur det fungerar. Jag har hört lite
olika förklaringar, men ingen känns helt övertygande.
Det här är ju ingen spjutspetsforskning, men ändå
praktiskt. Att ta lite vatten från kranen och hälla i
ytterröret innebär ingen större arbetsinsats eller kost-
nad och skall inte påverka innehållet i provet. Det krä-
ver inte heller några finjusteringar av sampleprobens
läge. Det här är ett litet tips som kan vara värt att prova
när ni har små provvolymer. Det är inte säkert att det
fungerar på alla analysplattformar, men det kan ändå
vara värt ett försök.
Simma lugnt!
Observationen om vattnet runt Visby stift fanns
med i fakir Falstaffs bok “Professorn” som hade
undertiteln ”Allt menskligt vetande i sammandrag”.
En personlig reflektion är att det kanske inte var allt
menskligt vetande som fanns med i boken, för jag
hittade ingenting om användning av vatten för att
minska dödvolymen vid provanalys.
Bild av rör med vatten i yttterröret till vänster och rör utan
vatten till höger. Vätskenivån i ytterröret är knappt skönjbar.
