![]()
45
| 4 | 2009
Klinisk Biokemi i Norden
nu Europas alla hamnkvarter. Till och med i Finistére,
Värdens Ände.
Men så plötsligt, denna dag i Brest: Mitt emot, snett
mitt emot, i denna stund, i solen, med en öl i hand,
sitter en lycklig kvinna. Långt grått hår, uppbundet,
slarvigt som om hon nyss stigit upp ur sin kärastes
säng. Förälskad. Då det inte behövs något förskönande.
Huvudet i sin fria hand, glaset i den andra, och hon är
helt och hållet här. Kan inte ta ögonen från sin älskade.
Island. Foto: Henrik Alfthan.
Kär på nytt, kriminellt kär och hon strålar och hon
skrattar stilla, efter tusentals nätter av ensamhet.
Men har man sett Matrosen och Stjärna så anas
Jeanne Moreaus raspiga uppgivenhet där i fjärran, där-
ute på den mörka Atlant:
”Each man kills the thing he loves
Each man kills the thing he loves
Lalala oh lalala.”
