48 |
Klinisk Biokemi i Norden · 4 2015
Den vandrande vetenskapsmannen:
The lab stripped bare
Per Simonsson
Siemens Healthcare AB
Om man flanerar nerför Calle
Léon y Castello i Las Palmas de
Gran Canaria en sen eftermiddag,
i den blå timmen, när solen precis
gått ner bakom vulkantopparna i
väst, kommer man att drabbas av
en uppseendeväckande syn.
Eller snarare, en välbekant syn.
Ur ett uppseendeväckande perspektiv.
Där, vid den stora gatan som leder från tapas-
barerna till hamnen, uppenbarar sig plötsligt ett
laboratorium. Bakom stora skyltfönster, på östra
sidan av gatan, i raden av andra skyltfönster. Stora
rutor. Full insyn. Det välbekanta, så plötsligt i en ny
uppenbarelse.
Marcel Duchamp skulle ha sagt: ”The bride strip-
ped bare”.
Bakom stora skyltfönster har ett laboratorium
byggts upp. Trångt är det. Instrument av olika slag,
några bord för provrör i sina ställ, ett antal dataskär-
mar. Vitt och metall, provrörens olikfärgade korkar.
På en yta som normalt härbärgerar en järnhandel
eller ett modehus.
Där arbetar tre kvinnor i vitt. De rör sig målmedve-
tet mellan provmottagning, instrument och terminal.
Professionellt. Opåverkade - nej, snarare ostörda - av
rusningstrafiken på huvudstråket genom Las Palmas,
köerna av bilar och bussar. Fotgängarna som snirklar
sig mellan varandra. De hanterar alla de arbetsupp-
gifter som är så välbekanta. De kommunicerar med
IT-systemet. Skärmarna visar någon sorts rutmönster
där det antagligen finns en massa siffror. En terminal
har gått i viloläge. Skärmsläckaren visar naturmotiv.
Laboranterna, så rena och vita och professionella,
bryr sig också om annat. Naturen. Skönheten.
Bakom skyltfönstret ligger ett vetenskapens tempel.
Tekniskt och exakt. Klart upplyst, varmt ljus, inget
blåstick. Bakom skyltfönstret löser kvinnorna de
svåra frågorna, de livsavgörande: Vem lider av hjärt-
sjukdom, vem bara av hjärtesorg? Vem har artrit, vem
bara ont i sina slitna leder?
De stora spörsmålen – liv och död – lösta på en
timme, i koncentrerat arbete. Harmoni, så nära
gatans buller. Människa och maskin i samklang.
Knapptryckningar, tangentnedslag, musklick. Vita
prästinnor, vid en huvudgata i en storstad. På en yta
som skulle ha kunnat rymma en butik med färgspra-
kande plagg från Desigual.
Att verka men inte synas, det är ett ärevördigt
motto. Ett som ligger klinisk kemi nära. Få är de
patienter som har besökt ett lab. Få de politiker som
beslutar våra öden. Knappt några av de läkare som
vi tjänar. Och nästan inga av de skattebetalare som
försörjer oss.
Norra sidan av Port de Sóller. Foto: Henrik Alfthan.
