![]()
52
| 3 | 2010
Klinisk Biokemi i Norden
Tangier: Frihamn. Fristad. Kosmopolitiskt, alla valu-
tor. Inga frågor, inga svar.
Dit regenter och kontraband alltid sökt sig. Mötes-
plats, transit. Fartyg på alla kurser, Atlanten i väst,
Medelhavet i ost. Europa i norr, Afrika i söder.
En atlantvinter abdikerar. En sista kuling nerför
Gibraltarsund, förbi Herkules stoder. Isis, nymålad,
gulskimrande, mot de blå och turkosa fiskebåtarna i
hamnen. Sol, värme. Ståldäck hett mot nakna fötter,
känsligare nu, tusentals sjömil senare. Redo.
I danced with a man
Who dances with a girl
Who danced with the Prince of Wales
Hotel Continental, Tangier. Röda väggar. Färgat föns-
Den vandrande vetenskapsmannen:
Hotel Continental, Tangier
Per Simonsson
terglas, blått och grönt, bakom ornamenterade föns-
tergaller. Reception så dunkel att abdikerade regenter
utan problem kan uppträda
in cognito
, medan Sinatra
sjunger diskret i bakgrunden.
Här satt de 1936, den första aftonen utomlands, efter
abdikationen. Första natten på främmande mark.
Här tog de en drink – Vad dricker man efter att ha
förlorat de rosa kartornas imperium? – med utsikt
över Tangiers hamn och Afrikas berg. Med Fästning
Gibraltar –
The Rock
– precis tillräckligt långt borta
för att inte skymta i diset.
Hur älskar man när man offrat ett kungadöme?
Här signalerade han slutet för monarki som föreställ-
ning. Efter detta svek - denna felsagda replik, oåter-
kallelig - öppnades portarna. Allt var bara kulissma-
karnas verk, målat på duk.
Här drack de dry martini – Vad annat var möjligt? –
till kärlekens och svekets lov.
Han valde kärleken. När ett helt imperium kallade på
honom. Han lämnade plikt och ära, i ett ögonblick
när molnen hopade sig. Lämnade för en existens i
exil, sysslolös exil, barnlös, med en pekinges i fam-
nen. Lämnade för en
American divorcée
, han som
hade kunnat få alla charltontokiga prinsessor,
this
side of Suez
.
I danced with a man
Who dances with a girl
Who danced with the Prince of Wales
– Nej, tack.
Den moderna människan. Främlingen.
Vid grannbordet äter två gråhåriga amerikanskor lunch.
Bild: Birgitta Alemo.
