![]()
6
| 2 | 2010
Klinisk Biokemi i Norden
(Leder fortsat fra side 4)
samma prov. Detta är både en styrka och en svaghet
med den nya DNA tekniken. Det är utmärkt att få
en stor mängd analysresultat till ett relativt lågt pris
per analys.
Samtidigt innebär mängden analysresultat ett bety-
dande pedagogiskt problem. Det går inte att skicka ut
information på traditionellt sätt. Om vi skulle rappor-
tera 50000 analysresultat tillsammans med en infor-
mation om analysresultaten så skulle det motsvara
ett antal hyllmetrar med information. Det är totalt
omöjligt för husläkaren att tillgodogöra sig detta och
förmedla informationen till patienten. Att bara svara
ut delar av analysresultaten är inte heller ett lätt arbete
då vi ofta inte vet vad som är intressant och även om
vi gör en sållning så kommer det fortfarande bli kvar
väldigt stora resultatmängder.
Innan vi har hittat en bra lösning för hur vi han-
terar dessa informationsvolymer så tror jag inte att
DNA-baserade analyser kommer att växa så snabbt
som vi hela tiden har förutspått under de senaste 20
åren.
En analys som jag tror kommer att öka rejält i antal
under de närmaste åren är F-calprotectin. Det är ett
stort antal patienter som har mag-tarm besvär och
det är svårt att kliniskt skilja mellan inflammatorisk
tarmsjukdom och kolon irritabele. Det gör att man
borde skicka ett stort antal patienter på kolonoskopi
för att utesluta inflammatorisk tarmsjukdom. Anta-
let med besvär är så många att det inte är möjligt att
skicka alla på kolonoskopi. Det skulle också kosta
stora summor. Det gör att en screening med F-calpro-
tectin kommer att vara lönsamt för sjukvården och
betydligt mindre obehagligt för patienten än kolono-
skopin. Det gör att jag utgår från att F-calprotectin
kommer att bli en relativt vanlig analys inom några år.
Jag tror också att njurdiagnostiken behöver/kom-
mer att utvecklas under den närmaste 10-årsperio-
den. Det är ju intressant att jämföra utvecklingen av
analyser inom kardiologi och njurmedicin under
de senaste 50 åren. Inom kardiologin har vi hunnit
med flera generationer av analyser som kontinuer-
ligt förbättrat diagnostiken medan man inom njur-
medicin fortfarande huvudsakligen jobbar med nya
ekvationer baserat på en över 100 år gammal analys
(kreatinin). Grovt lägger man i USA ca en sjättedel
av sjukvårdsresurserna på att behandla patienter med
njursvikt (dialys och transplantationer) och man pra-
tar om en kommande ”epidemi” av njursvikt under
de kommande 30 åren vilket kommer att leda till en
kraftig ökning av antalet patienter med grav njur-
svikt. Det skulle innebära att dessa kostnader skulle
öka betydligt.
Det visar också på behovet av tidig diagnostik för
att förebygga njurskador så att man kan förhindra att
njurskadorna progredierar så långt att patienterna
behöver dialys eller transplantation. Förr eller senare
måste därför även diagnostiken inom njurmedicin
utvecklas och utvecklingen inom proteomiken visar
på en hel rad nya sådana analyser.
Den som kommit närmast rutindiagnostiken är
U-NGAL som är en synnerligen intressant analys för
akut njurskada som är en sjukdom som är både dyr
och har en hög mortalitetsrisk. (Se artikel på sidan 22!)
Sedan förväntar jag mig en betydande ökning
av TSH och kalcium med tanke på att vi har ca 1%
okänd hypothyreos respektive hyperkalcemi i befolk-
ningen. Eftersom det är behandlingsbara åkommor så
borde det rimligen motivera ett betydligt mer aktivt
letande efter dessa patienter så vi kan förbättra deras
livskvalitet.
Med den snabba utvecklingen inom proteinom-
rådet så borde vi också kunna hitta någonting bättre
än PSA. PSA säger ju i princip bara att personen har
en cancer, men markören är dålig på att tala om ifall
patienten kommer att dö på grund av sin prostata-
cancer eller med sin prostatacancer. Vi har ett mycket
stort behov av en markör som kan tala om vilka
patienter som har nytta av att opereras eller inte. I
dag opereras många patienter som inte skulle haft
något besvär av sin cancer på grund av att man inte
kan skilja mellan tumörer som kommer att sprida sig
från de som ej kommer att sprida sig utanför prostata.
Detta behov gör att jag tror att det kommer fram nya
prostatacancermarkörer inom en tioårsperiod som
gör att vi bättre kan tala om vilka patienter som kom-
mer att ha glädje av att opereras och i så fall kommer
det leda till att den analysen blir volymsmässigt större
än PSA.
Det här är bara ett par av de analyser som jag tror
kommer att bli viktiga tillägg till den nuvarande
analyspanelen under de närmaste åren. Utöver detta
kommer det säkert komma ett stort antal andra ana-
lyser som vi idag kanske bara har hört talas om som
gener och knappt det. Det skall bli spännande att lära
sig om alla dessa nya analyser. Det vore också intres-
sant att höra från läsarna vilka analyser som ni tror
kommer att komma under de närmaste åren.
