32 |
Klinisk Biokemi i Norden · 2 2017
Fästingsjukdomarna borrelios och TBE i Finland
Antti Vaheri, med. och kir. dr, emeritus professor
Virologiavdelningen, Medicum, Medicinska fakulteten, Helsingfors universitet
Vid sidan av borrelios och TBE
(färstingburen enkefalit) sprider
blodsugande fästingar även många
andra infektioner i världen, som
bl.a. Krim-Kongo blödarfeber,
harpest, anaplasmos, återfallsfe-
ber (relapsing fever) som orsakas
av bakterierna
Borrelia recurrentis
och
Borrelia miyamotoi
, afrikansk fästingfeber, Rocky
Mountain-fläckfeber och Boutonneuse-feber som
sprids av rickettsier samt ehrlichios och babesios,
varav en del även smittar på andra sätt. Flera av dessa
infektioner har även påträffats i Finland eller hos
turister som kommit till Finland (1). Nedan kommer
jag dock att fokusera på borrelios (Lyme-sjukdom)
och TBE (tick-borne encephalitis, fästingburen ence-
falit), de två viktigaste fästingöverförda infektionerna
i Finland och dess närområden, som båda tycks öka
hos oss och på andra håll.
Fästingar i den finska naturen och hur man
skyddar sig mot dem
I Finland sprids borrelios och TBE av två fästingar-
ter: den utbredda
Ixodes ricinus
(vanlig fästing) och
Ixodes persulcatus
(taigafästing), som funnits på
västkusten och vid den östra gränsen i många år. År
2014–2015 utförde biologiska institutionen vid Åbo
universitet en förtjänstfull insamlingsundersökning
), där man oväntat hittade taiga-
fästingar från relativt omfattande områden vid den
österbottniska kusten men även i Birkaland och i öst,
från Savolax till Kajanaland, i brevförsändelser från
medborgarna.
Forskarna samlar fästingar från gräsbevuxna
platser med ett vitt flanellakan (”flagging”), som de
sedan kan plocka dem från. Fästingen går igenom
tre olika stadier i sin utveckling: larven blir till nymf
och därefter vuxen hona eller hane. I varje stadium
behöver den suga blod för att utvecklas vidare (bild
1). Fästingen är 1–3 mm stor i sina olika utvecklings-
stadier, men när den sugit blod kan den svälla till
hela 10 mm. Efter att ha sugit blod och parat sig lös-
gör sig den vuxna fästinghonan från värddjuret och
faller till marken. En hona kan sedan lägga 2 000–4
000 ägg. I det finska klimatet tar det omkring ett år
för fästingen av utvecklas från ett stadium till nästa.
När fästingen är aktiv sitter den i vegetationen, t.ex.
på ett grässtrå 10–20 cm från marken, och väntar på
att ett lämpligt djur ska passera. Typiska värddjur är
möss och sorkar, men även stora däggdjur och ibland
Bild 1. Ixodes-fästingens utvecklingsstadier.
