32
| 2 | 2012
Klinisk Biokemi i Norden
En resa med Protein C
–
ett nytt K-vitaminberoende protein
Johan Stenflo
Institutionen för Laboratoriemedicin Malmö, Lunds Universitet, Malmö.
Den tredje januari 1975 flög jag
med min hustru Barbro och våra
två söner från Kastrup till Chi-
cago. I fickan hade jag ett provrör
med ett frystorkat, tidigare okänt
K-vitaminberoende protein, som
jag hade upptäckt ett par måna-
der tidigare (om man flyger över
Atlanten nu ska man absolut inte
ha ett provrör med frystorkat pro-
tein i fickan). Vi landade på O´Hare, som var den
tidens största flygplats i USA. Därifrån fortsatte vi till
Madison, huvudstaden i Wisconsin, som låg ungefär
två timmars bilresa åt nordväst. Madison hade ett väl-
renommerat universitet, som i decennier varit ledande
när det gällde vitaminforskning.
Jag hade fått ett fellowship från National Institutes
of Health (NIH) i USA och skulle tillbringa ett drygt
år hos John W. Suttie, professor vid den biokemiska
institutionen vid University of Wisconsin. Vi hade
träffats vid en kongress i Leiden i Nederländerna,
vilket jag beskrivit i en tidigare artikel, som handlade
om hur vi 1974 hittat den tidigare okända aminosyran,
g
-
karboxyglutaminsyra (Gla), i protrombin (Faktaruta
1)(1-4).
Men Gla ledde mig också till det nya K-vita-
minberoende proteinet.
Hur jag hittade Protein C
För att kunna utföra de strukturstudier, som var en
förutsättning för att identifiera Gla, behövde vi stora
mängder protrombin. Det hade krävt tiotals liter
plasma, från såväl obehandlade som från dikumarol-
behandlade patienter. Det var uppenbart att det inte
gick att använda human plasma. I stället fick det bli
bovin plasma. Vi köpte två oxar, som hyrdes in på en
gård utanför Malmö. En veterinär behandlade dem
med dikumarol och efter några dagar tappade han
dem på blod, varefter de fick vitamin K (2). Vi kunde
snabbt konstatera att oxar/kor, liksommänniskor, som
behandlas med dikumarol/warfarin, producerar den
Fig. 1.
Kromatografi av de K-vitaminberoende protei-
nerna på en anjonbytare. Efter dialys mot en Tris buf-
fert kromatograferas proteinerna på en anjonbytare,
som elueras med en NaCl gradient i samma buffert.
Den ena heldragna linjen visar absorbansen vid 280
nM medan den andra visar NaCl gradienten. De
K-vitaminberoende proteinerna har kvantiterats med
hjälp av så kallad raketelektrofores (1,5) och antisera
mot faktor IX (Pool A, som också innehåller protrom-
bin), protrombin (Pool B), det nya Protein C (Pool C)
och faktor X (Pool D). Som framgår av figuren elueras
Faktor IX i framkanten av protormbinpoolen. Det
finns ungefär 25 gånger mer protrombin i plasma än
det finns av Faktorerna IX, X och Protein C
1
.
