Den kalibrator, som hör till Fruktosamin
Plus kan inte användas tillsammans med det
gamla reagenset. Därfår måste man gå via en
annan kalibrator. Denna blir en ))tertiär kali–
bratOD) eftersom den kalibratar som levereras
med reagenssatsen uppges vara ett serum som
ställts mot den primära kalibratorn. Vi ·har
tillverkat en dylik tertiär kalibratar vilken vi
använder tillsammans med det ursprungliga
reagenset (Johnson och Metcalf). På det sättet
kommer våra svar att lämnas ut i
~mol/L.
Med tanke på den goda korrelation som
föreligger mellan S-Fruktosamin bestämt med
de olika metoderna vinner man ingenting dia–
gnostiskt genom att gå över till det nya re–
agenset, däremot blir överfarbarheten av re–
sultat mellan olika laboratorier större. Med
tanke på att man inte erhåller fullständig över–
ensstämmelse mellan de två metodvarianter-
na föreslås att de som ämnar tillämpa denna
))korrumperade)) kalibrering ändrar kompo–
nentens namn till ))glykerat proteim). På det
viset fjärmar vi oss från handelsnamnet ))fruk–
tosamim).
Vi kan ställa ett begränsat antal ampuller av
den tertiära kalibratorn till förfogande. I sam–
arbete med SFKK proteinstandardiserings–
grupp planerar vi att ordna ett kvalitetssäk–
ringsprogram får S-Glykerat protein och dis–
tribuera ett kontrollserum med hög och låg
koncentration av glykerat protein (som får–
kortning föreslås S-GLYP).
För att få en uppfattning om intresset får en
dylik kvalitetssäkring ber jag intresserade ta
kontakt direkt med mig. De som så önskar
sänder jag gärna en fullständig referenslista
enligt ovan.
En ny internationell proteinstandard skall ersätta nuvarande
WHO
standarder
ANDERS CARLSTRÖM
Klin. kem. !ab., Danderyds sjukhus
S-18288 Danderyd
I oktober 1988 anordnades i Pont-a-Mousson
ett möte gemensamt får IFCC och ECCLS i
syfte att undersöka möjligheterna att tillsam–
mans ta fram ett nytt referensmaterial får se–
rumproteiner. I mötet deltog även represen–
tanter från diverse andra organisationer bl. a.
WHO och BCR (Community Bureau ofRefer–
ence inom EG).
Skälet till detta initiativ var att man påpe–
kat från vissa håll, industri och forskare , att
man ifrågasatte WHO standardens stabilitet.
Det primära referensmaterialet från WHO får
immunglobuliner framställdes 1970 vilket gör
att den med ålderns rätt kan ha fårändrats.
Dessutom finns ej denna standard längre i
sådan kvantitet att den är tillgänglig i en om-
26
fattning man skulle önska vilket speciellt har
konsekvenser får diagnostikaindustrin. Vid
mötet beslöts att man skulle sätta igång arbe–
tet får att ta fram en interimistisk europeisk
standard får att fylla det omedelbara behovet.
Ovanstående möte resulterade i ett nytt
möte i april 1989 i Frankfurt med deltagande
av medlemmarna i IFCC's arbetsgrupper får
proteiner, representanter får NCCLS, College
of American Pathologists (CAP), industrin
samt BCR. Vid detta senare möte, som var
påtagligt konstruktivt , framkom det att beho–
vet av ett nytt referensmaterial var stort, akut
och globalt varfår man enades om att i IFCC's
regi och utan medverkan av ECCLS så fort
som möjligt ta fram en ))International interim
Klinisk kemi i Norden
