![]()
26
| 2 | 2007
Klinisk Biokemi i Norden
27
| 2 | 2007
Klinisk Biokemi i Norden
De nordiska länderna är vidsträckta ödemarker i
vilka civilisationen utposter är slumpmässigt förde-
lade. Det gäller i allra högsta grad Sverige. I detta
Selma Lagerlöfs hemland har av naturliga skäl Nils
Holgersson blivit en förebild. Så också inom Klinisk
kemi. I den kliniska kemistens bildning ingår delta-
gande i vårmöten som en viktig del. Under en kar-
riär kan man räkna med att få en geografikurs som
täcker riket, helt i Nils Holgerssons anda.
Mer är 500 deltagare
De svenska vårmötena har förändrats under det
senaste decenniet. Från att ha varit ganska famil-
jära samlingar av läkare och kemister har det
nu blivit kongresser med mer än 500 deltagare.
Forskarseminariet har blivit stora sessioner med
Vårmöte i Sverige:
Folkligt, Festligt, Fullsatt
Per Simonsson
Laboratoriemedicin, UMAS Malmö
E-post: per.simonsson@med.lu.se
färgsprakande Power Point. Det har blivit ”Folkligt,
Festligt, Fullsatt” för att citera Lennart Nordström,
tidigare ordförande i Svensk Förening för Klinisk
kemi.
Det finns flera orsaker till denna utveckling. Förr
var det SFKK som stod som ensam värdorganisa-
tion. Nu är det ett samarbete mellan intresseorga-
nisationen för biomedicinska analytiker, kemister,
ingenjörer och industrin. I Borås 2007 stod nio
organisationer, inklusive ett landsting, som arrang-
ör. Intressenterna har helt enkelt blivit fler. Därmed
också antalet intresserade deltagare. Det har nästan
blivit en tävling mellan arrangörerna att fånga flest
deltagare. Årets värdar – Per Hansson och medarbe-
tare i Borås – leder med 605 kongressdeltagare. Ett
sådant arrangemang är en stor utmanande uppgift
för ett lab men det innebär också möjlighet att sätta
sitt lokala lab på den biokemiska Sverigekartan.
Vem kommer på vårmötet?
Den stora förändringen är att vårmötena blivit ett
viktigt fortbildningsalternativ för BMA. Majoritet
av deltagarna är nu BMA. Vissa kommer bara på
en av mötets tre dagar. Det lokala laboratoriet och
dess grannar får en mycket god utbildningschans.
Ofta är detta enda möjligheten för BMA att delta
i en kongress. Industrin sluter också till och den
avspända atmosfären innebär ett bra forum för
relationsbaserad marknadsföring.
Riksstämman minskar
Vårmötenas expansion har haft effekter på kli-
nisk kemis engagemang i Sveriges Läkaresällskaps
Riksstämma. Allt färre klinisk kemister kommer nu
till detta möte som hålls i november. SFKKs årsmöte
flyttades också för några år sedan från Riksstämman
(som vänder sig enbart till läkare) till det bredare
vårmötet. SFKKs aktiviteter vid Riksstämman har
fokuserats på att ordna tvärdisciplinära symposium
i andra medicinska specialiteter. Samma trend att
tona ner Riksstämman och prioritera ett eget års-
möte ses också inom andra medicinska specialiteter
som t ex kirurgi och gynekologi.
Vilka är nackdelarna?
Vårmötena har blivit just vad som avsågs: En
bred fortbildningssatsning inom klinik labmedicin,
med något för alla, men utan subspecialiserad för-
djupning. Vad som minskat mest är forskningens
inflytande. Det gäller framförallt om arrangerande
lab ligger utanför universitetsstäderna. Sveriges
professorer i klinisk kemi syns sällan på mötena och
många läkare prioriterar mer specialiserade kon-
gresser, eller de stora internationella konferenserna
som erbjuder större djup och bredd. Detta är beklag-
ligt för vi läkare på lab behöver träffas, diskutera
och ha det trevligt tillsammans.
De svenska vårmötenas tilltagande storlek gör att
det närmast liknar ett mindre nordiskt möte. Det
kan också innebära problem. Mötet blir varken till-
räckligt stort för att hålla den sortens kvalitet, eller
så litet att det stimulerar till nya kontakter.
Nordiska skillnader?
Jag har ingen större erfarenhet av övriga nordiska
föreningars årliga ”Gatherings of the tribe” men
från ett besök på norska sällskapets vårmöte för
några år sedan fick jag en helt annan erfarenhet.
Här var deltagandet under 100, och nästan bara
läkare och kemister. Därtill var akademin väl repre-
senterad. Doktoranderna fick plats och kunde ge
lägesrapport. Formatet var mindre, mer familjärt,
mer medicinskt och mer forskningsinriktat.
Danska sällskapet har också en kongress som
hålls vartannat år och som enligt uppgift attrahe-
rar 300 deltagare. Här försöker man nu pröva nya
former genom att ha två endagarsmöte varje år på
ett visst tema.
Industrin uppskattar mötena
Den diagnostiska industrin uppskattar de kliniska
kemisternas vårmöten. Problemet i Sverige är att
det finns många andra labmedicinska specialiteter
som alla har sina årsmöten. Flera av dessa sam-
manföll under samma vecka i år. Att bevaka alla
dessa möten är dyrt för industrin och det finns en
önskan att samla krafterna vid större gemensamma
möten. Detta har diskuterats länge och försök gjor-
des 2005 att samla flera vårmöten i Stockholm.
De olika föreningarna har dock varit tveksamma.
Alla specialiteter vill hålla ihop sina medlemmar i
relativt intima former. Man vill från de mindre spe-
cialiteterna inte försvinna i en stor kongress. Med
rätta är man ute efter ”the gathering of the tribe”,
en av vårmötenas målsättningar. Denna går förlo-
rad i de stora kongressanläggningarnas hangarer
och utställningshallar.
Hur ser framtiden ut?
Möten behövs. Och de behövs förändras efter nya
behov. Flera olika, delvis motstridiga, behov finns:
Relationer, vetenskaplig kraft, fortbildning, diskus-
sion, industriell marknadsföring. Kanske skall olika
nya former testas? NFKKs nordiska kongresser har
blivit allt bättre och allt större. Kanske skall vi låta
på de nationella möten visa mer experimentlusta.
Det behöver inte vara som kongresser. Det kan vara
enkla workshops, low budget, som kan komplettera
de stora mötena. Kanske under enkla internatsfor-
mer där diskussioner och relationer betonas. Ett
tema i taget skulle kunna belysas. Kanske i natur
skön miljö, för goda diskussioner spirar lättare i en
skidbacke än i en mörklagd kongressaula, fylld med
storögda betraktande, men ack så tysta deltagare.
