46 |
Klinisk Biokemi i Norden · 2 2016
Den vandrande vetenskapsmannen:
Den kliniska kemins syskonskap
får sig en internationell validering
Per Simonsson
Siemens Healthcare AB
Vi kliniska kemister ingår i ett
globalt syskonskap, förenade som
vi är i vår biokemiska kompetens,
i vår kamp mot sjukdom, död och
lidande. Medan andra specialiteter
måste slåss med olika lingvistiska
hinder så har vi ett gemensamt
språk, det periodiska systemet och
alla de permutationer som det möjliggör. Medan
psykiatriker måste försöka översätta begrepp som
”kroniskt utbrändhetssyndrom” eller ”sekundär sjuk-
domsvinst” till främmande språk kan vi bara rabbla
lite IUPAC-nomenklatur. Och vara säkra på att inte
bli missförstådda.
Så när jag nu angjort San Sebastián de La Gomera
några gånger är det dags för lite kollegialt kontakt-
sökande. Jag vet inte hur många kliniska kemister
det finns på denna lilla ö med 24 000 invånare men
laboratorium finns det. Det ser man så fort man
angjort hamnen.
Det känns tryggt för en labmedicinare att ligga för-
töjd i La Gomera. Vågbrytaren är monumental. Och,
än viktigare, när den vandrande vetenskapsmannen
sticker upp huvudet ur kajutan efter dagens förfat-
targärning möts han av en stor skylt: LGS ANÁLISIS.
Ett lab i varje hamnkvarter borde helt klart vara
ett mål för IFCC och NFKK. Närhet, tillgänglighet.
För skepparen på SY ISIS känns det också tryggt att
hamnens laboratorium delar namn med min skuta.
Det bådar gott. Här finns säkert kollegor som väntar
på att bli mina vänner.
LGS ANÁLISIS ligger på andra våningen nere vid
hamnen, över Café El Muelle, och under Restaurante
Caprichos. Praktiskt, mellan två utskänkningsställen,
med fullständiga rättigheter, och generösa öppet-
tider, ifall patienten skulle känna sig lite matt efter
flebotomin.
Dit går jag en sen förmiddag när jag misstänker
att morgonrusningen är över. Det är den. Tydligen är
patienter lika morgonpigga här som hemma. Klinisk
kemi är i sanning en global specialitet, internationellt
standardiserad.
En trevlig dam hälsar mig välkommen, när jag väl
lyckats förklara att jag är svensk läkare med klinisk
kemi som specialitet. Hon visar stolt runt i de ljusa,
nya rummen. Fin provtagningsstol. Där kan det sitta
mer än 50 patienter på en förmiddag. Men ibland är
det betydligt färre. Det verkar vara en sådan dag idag.
Det är det nog rätt ofta. Hon har tid för mig. Invid
provtagningsstolen står ett stålbord med provtag-
ningsutrustning, korkar i alla de välkända färgerna.
- Samma färg som i Sverige, lyckas jag få fram på
min pidginspanska.
Hon ler glatt och visar mig några patientnära
instrument.
- Samma som i Sverige.
Där står till och med en HemoCue.
- HemoCue, en svensk produkt.
Hon nickar, det visste hon nog inte. Att den kom-
mer från Sverige, från Skåne.
- Jag bor nära fabriken.
Det är en djärv mening, alltför djärv för min span-
ska. Det syns att hon inte förstår.
Factoria
, visar det
sig när jag konsulterar lexikon ombord, betyder inte
alls fabrik, utan handelspost, en sån som La Gomeras
kände besökare Cristobal Colón lät uppföra i olika
amerikanska utposter. Och där brukar inte svenska
kliniska kemister bo, inte ens jag.
- Vart skickar ni proverna?
- Många skickar vi till Tenerife.
- Går bra?
- Si, si.
- Med båten?
- Si, no problemas.
