![]()
10
| 1 | 2010
Klinisk Biokemi i Norden
Fosfatidyletanol (PEth efter engel-
skans phosphatidylethanol) är en
fosfolipid som är abnorm i den
bemärkelsen att den inte finns hos
människor eller djur, förutsatt att
de inte intagit etanol. Upptäckten
av denna patologiska fosfolipid -
dess kemiska struktur, enzymatiska
bildning och förekomst hos män-
niska och djur i relation till alkoholexposition - kän-
netecknas av överraskning, hänförelse, besvikelse, igno-
rans, felprioritering, slump, otur och djärvhet. Men med
envishet och tur så har denna molekyl till slut hamnat
i praktisk sjukvård som markör för alkoholmissbruk.
Det är därför som jag vill berätta denna 25-åriga upp-
täcktsfärd.
Blodlipider och alkohol
Låt oss ta det från början. Som ung amanuens vid
Institutionen för Medicinsk Kemi, Göteborgs Uni-
versitet på 1960-talet, blev jag sammanförd med en
gästforskare från Prag, neurologen Juri Tichy. Han ville
fördjupa sig i biologisk psykiatri, främst kolesterolets
betydelse för hjärnfunktion. Jag hade börjat experi-
mentera med de då nya lipidkromotografiska tekni-
kerna. De som låg bakom det föreslagna samarbetet
var docent Dencker på Lillhagens sjukhus och docent
Svennerholm vid Institutionen för Medicinsk Kemi.
Lars Svennerholm var också konsultläkare vid kliniskt
kemiska laboratorierna vid Lillhagens och S:t Jörgens
mentalsjukhus i utkanten av Göteborg.
Efter ett tag så hade Tichy och jag kommit på ett sätt
att separera kolesterolestrar i relation till antalet dub-
belbindningar i fettsyrorna. Helt överraskande fann vi
att alkoholister, i motsats till andra patientkategorier,
hade ett avvikande mönster. Vi skrev artikeln med den
pretentiösa titeln ”Serum-lipids in chronic alcoholics”
Fosfatidyletanol
– molekyl på villovägar som hittade rätt
Christer Alling, Professor emeritus
Institutionen för laboratoriemedicin, Lunds universitet, Lund
Christer.Alling@med.lu.se
och jag skickade in den till Lancet. Döm om vår förvå-
ning när den blev antagen för publicering utan vidare
kritik! Det var min första publikation (The Lancet, 5
august, 1967) men aldrig därefter har jag fått in något
i en så prestigefylld tidskrift. Nu var bollen i rullning.
Fem publikationer rörande alkoholisternas fettsyror
kom de följande tre åren. Därutöver hade vi mängder
av då opublicerade data från djärva experimentella
studier på alkoholister. Men mera därom längre fram.
Tenacity och serendipity
För att bli amanuens på 1960-talet vid Institutionen
för Medicinsk Kemi i Göteborg krävdes tre saker; att
man valde att läsa den ”tjocka” läroboken framför
den ”tunna”, att man gjorde ett enskilt arbete och att
man klarade tentamen för professor Olle Mellander.
Många av lärarna och forskarna kom från Uppsala
eller Lund. I Göteborg var byggnaderna för de prekli-
niska institutionerna färdiga för inflyttning kring 1960
och resurserna för instrumentering verkade gränslösa.
Laborator var Stina Stenhagen och hennes make Einar
Stenhagen var ett slags extra-professor i biokemi. Han
krävde
tenacity
av sina medarbetare och för varje år
som jag jobbat med PEth så har det blivit allt mera
tydligt vad
tenacity
betyder: målmedvetenhet att hålla
fast sin idé.
Vi som ville disputera sprang på alla möjliga semi-
narier i den långa institutionslängan. På Farmakologen
fick man lära sig ett annat uttryck av Arvid Carlsson,
serendipity
, som också kännetecknat PEth forskningen:
överraskande upptäckt genom att hitta en sak medan
man letar efter något annat.
Forska där pengarna finns
Lars Svennerholm hade många doktorander. Han var
karismatisk och befann sig i neurokemins internatio-
nella forskningsfront. Han fick Anders Jahres Nordiska
