![]()
40
| 2 | 2007
Klinisk Biokemi i Norden
41
| 2 | 2007
Klinisk Biokemi i Norden
Klinisk biokjemi och fysiologi är
en synnerligen välkommen ny
version av en väletablerad och
populär norsk lärobok för medi-
cinstudenter. Den är tryckt i fyr-
färg med god kvalitet i papper,
tryck och inbindning. En speciell
och imponerande förbättring är
det lyckade arbetet med att ta
fram nya välgjorda illustrationer
som förstärker förståelsen och kompletterar texten
på ett utmärkt sätt. Boken innehåller även ett stort
antal sjukhistorier som belyser kunskapssamman-
hangen i klinisk kontext. Detta
är speciellt viktigt, eftersom allt
fler Universitet inför mer eller
mindre inslag av case- eller pro-
blembaserad pedagogik.
En av de tydliga fördelarna
med Klinisk biokjemi og fysiologi
är att den har en tydlig målgrupp,
nämligen medicinstudenter under
utbildning. Med ett så tydligt
mål i sikte, är det lättare att
träffa rätt. En jämförbar Nordisk
lärobok i Klinisk kemi är lärobo-
ken som bär CB Laurells namn
och utvecklas under Peter Nilsson
Ehles redaktörskap. Denna bok är
mer omfattande och har sedan
länge målsättningen att fungera
både som lärobok och som upp-
slagsbok. Många uppskattar denna
bredd och djup, men risken finns –
som engelsmännen säger – att bli “jack of all trades,
master of none”.
Klinisk biokjemi och fysiologi har många för-
fattare. Kapitlen är ojämna och når mycket olika
ämnesdjup. Det är bokens viktigaste svaghet. De
Oddvar Stokke, Tor-Arne Hagve (red.)
Klinisk biokjemi og fysiologi
Gyldendal Norsk Forlag AS, 2006
403 sidor, ISBN-13-978-82-05-35176-9
kunskaper som medicinstudenter har att förvärva är
så omfattande att relativt ytlig minnesinriktad kun-
skap inte fungerar fullt ut. Grundlig förståelse av
sammanhang rörande fysiologiska och patofysiolo-
giska mekanismer etc., är avgörande för den djup-
förståelse som leder till genomgripande och livslång
medicinsk kompetens. Grundlig förståelse förutsät-
ter både översikt och ett tillräckligt ämnesdjup i
de läromedel studenten använder. Vissa studenter
föredrar att ha en huvudlärobok som inte är allt
för omfattande för att kunna repetera under rimlig
tid inför tentamen. Dessa kompletterar vanligen sin
inlärning med annan och mer omfattande litteratur
under terminen. Andra föredrar
mer omfattande grundlitteratur
som kan användas under ter-
minens olika skeden. Flera av
kapitlen Klinisk biokjemi och
fysiologi har tillräckligt ämnes-
djup, men andra förutsätter
kompletterande inlärning.
Norge har sedan länge
etablerat en avundsvärt god
tradition av samarbete mel-
lan de laboratoriemedicinskt-
inriktade specialiteterna.
I andra länder, inklusive
Sverige, har Klinisk fysiologi
fått starkare anknytning till
Bildmedicin/Radiologi än till
Laboratoriemedicin. Boken
Klinisk biokjemi och fysio-
logi visar tydligt att de kun-
skaper om fysiologi och patofysiologi som odlas
inom Klinisk fysiologi (t ex. kapitlen om hjärta,
cirkulation, njurar och lungor) berikar och fördjupar
motsvarande kunskapsområden inom Klinisk kemi.
Kapitlet 19 om gastrointestinaltraktus har dock, i
min uppfattning, en för stor slagsida mot klinik och
funktionella studier och saknar tillräcklig fördjup-
ning i genomgången av vanliga Klinisk- kemiska
analyser.
Läroboksbranschen genomgår sedan några år
dramatiska förändringar som bl a visar sig i sam-
manslagning av mindre förlag till stora förlags-
konglomerat. Utvecklingen tvingas fram bl a av
förbättrad teknik för att framställa, trycka och
sprida trycksaker, och av stark prispress på tryck-
kostnaderna från utvecklingsländer. Denna organi-
satoriska och tekniska utveckling gör att läroboks-
marknaden lever under starkt konkurresntryck. Det
sker även en ännu viktigare utveckling avseende
lärobokspedagogiken, speciellt avseende illustra-
tioner och kopplingen mellan illustrationerna och
själva texten. Ett speciellt tydligt exempel på detta
är boken Medical Physiology av Boron & Boulpaep
(Saunders, 0-7216-3256-4, år 2003), som i min upp-
fattning har skapat ett paradigmskifte i medicinsk
läroboksutgivning genom sin oerhört fina veten-
skapliga och grafiska kvalitet i illustrationerna,
och den grundligt genomtänkta kopplingen mellan
text och illustrationer. Dessutom har redaktörerna
och författarna förmått att samarbeta – som det
verkar – mycket prestigelöst och innovativt med
texten, genom att huvudredaktörerna har skrivit
om grundmanuskripten i flera omgångar i syfte att
skapa ett flöde och enhetlighet i texten som annars
inte är möjligt att uppnå i en bok skriven av många
författare. Denna bok och andra som genom kon-
kurrens tvingas följa i dess fotspår kommer att göra
studenterna mycket stor tjänst.
Boron & Boulpaeps bok har ett stort ämnesdjup,
men som lärare märker man att studenter som
använder den som ensam lärobok riskerar ett missa
övergripande sammanhang och de stora praktiska
vardagsperspektiven – att ”knappt se skogen för
träden”. Boken Klinisk biokjemi och fysiologi lyckas
speciellt väl med att göra enkla men didaktiskt
slagkraftiga illustrationer och patientfall kopplade
till texten. I fråga om motsvarande kunskapsnivåer,
går boken i allmänhet inte lika djupt och är inte lika
heltäckande som t ex Boron & Boulpaep. Å andra
sidan ger boken Klinisk biokjemi och fysiologi
vanligen en god ämnesöversikt, och det är inom de
breda, översiktliga perspektiven den har sin mest
betydande styrka.
Att skriva i allmänhet, och att skriva läroböcker i
synnerhet är en mödosam och tidskrävande process
som kräver både god ämneskompetens, akademisk
miljö och samarbete mellan många författare för att
få ett gott slutresultat. Boken Klinisk biokjemi och
fysiologi är ett kvitto på att den Norska professio-
nella miljön för Klinisk kemi och Klinisk fysiologi
besitter de nödvändiga kvaliteterna. De diagnostis-
ka rekommendationerna i boken befinner sig också
i mittfåran av en gemensam Nordisk praxis.
Boken Klinisk biokjemi och fysiologi rekommen-
deras för medicinstudenter i hela Skandinavien,
som borde kunna tillgodogöra sig dess i allmänhet
lättlästa Norska prosa. Även studenter inom andra
biomedicinska kunskapsområden kommer att ha
stor nytta av den.
Elvar Theodorsson
Foto: Henrik Alfthan
