![]()
6
| 4 | 2005
När jag arbetade som ST-läkare
på reumatologen på Akademiska
sjukhuset i Uppsala i början av
90-talet var min första kon-
takt med laboratoriet den att de
skickade till oss utskrivna svar
och personalen på avdelningen
skrev in dem i patientjournalen.
Det första man gjorde om man
såg ett oväntat svar var att kon-
trollera om någon hade skrivit fel resultat, flyttat
på en komma, lagt till eller glömt en nolla, eller
skrivit svaret i fel rad på svarsbladet. Mycket har
har hänt under dessa 15 år i laboratoriet vad gäller
utvecklingen inom informationsteknologin.
I detta nummer av KBN har vi bland annat en
artikel om blodgasprojektet i Skåne, där man har
byggt upp en landstingsomfattade organisation
mellan laboratoriemedicin, kliniska avdelningar
och industrin för att samordna, kvalitetssäkra
och förbättra blodgasanalysernas kvalitet i Skåne.
Detta är ett lysande exempel på projekt som vi
andra kan dra lärdom av. Alla inköp av blodga-
sinstrument är nu samordnade i Skåne-regionen.
Laboratoriepersonalen medverkar vid inköp av
instrument och kontrollerar också alla instrument
i regionen, de gör i princip allt förutom att analy-
sera patientprover. Analysresultat överförs från de
patientnära instrumenten till de aktuella elektro-
niska journalsystemen. Man har även infört elek-
troniska beställningar. Detta leder till klara pre- och
postanalytiska fördelar när det gäller kvaliten och
man undviker flera manuella moment och möjliga
felkällor. I början av nittiotalet skulle detta hand-
lingssätt inte ha varit möjligt därför att IT teknolo-
gin inte ännu hade utvecklas tillräckligt.
Under mina tolv år i laboratoriet har stora för-
ändringar ägt rum, både när det gäller IT-utveck-
ling, automatisering, nya tekniker och nya analyser
- till stor nytta för oss och den kliniska verksamhe-
ten. Jag tycker inte man skall vara rädd för dessa
förändringar utan lyfta fram det positiva i hela
Klinisk kemi i nutid och framtid
Ingunn Torsteinsdottir
Klinisk Biokemi i Norden
händelseförloppet. Vi kan nu koncentrera oss på
viktigare saker på labbet och låta LIS och automati-
sering underlätta arbetet med proverna och svaren.
Istället kan den vikigaste resursen på laboratori-
erna, personalen, ta hand om andra arbetsuppgifter,
t. ex. lära sig de nya spännande tekniker som är
på väg till labben. I en artikel i detta nummer om
en relativt ny sådan teknik på de klinisk kemiska
laboratorierna, massspektrometri, använder förfat-
tarna Esa Hämäläinen och medförfattare ett nytt
ord/begrepp för mig, masspektromister, en person
som kan masspektrometri. Här har vi ett exempel på
ett kunskapsområde vi måste lära oss.
I de flesta nordiska länderna har vi haft rekry-
tingsproblem till specialistutbildningen i klinisk
kemi. NFKK och KBN ordnade en kurs för ST-
läkare i klinisk kemi i Norden om kommunikation i
augusti. Kursen ägde rum på en segelskuta utanför
Skåne och Sjælland. Ombord fanns ST-läkare från
alla de Nordiska länderna utom Island. Under kurs-
dagarna bodde vi tätt intill varandra och umgicks
från morgon till kväll, vilket ledde till att vi lärde
känna varandra. På denna kurs lade jag märke till
att det finns ett flertal kompententa unga personer
med stark framåtanda under utbildning som gör
framtiden för klinisk kemi mycket ljusare.
