![]()
14
| 4 | 2005
Klinisk Biokemi i Norden
astrup
För några år sedan kom det en nationell
rekommendation om att lägga ner albuminmo-
difierat kalcium i Sverige. De flesta laboratorier
följde sannolikt rekommendationen men sedan
har det inte hänt så mycket.
Det är nu tre år sedan vi avskaffade vår rap-
portering av albuminmodifierat kalcium.
Under 2003 utförde KKF 46000 kalciumanalyser
och 58000 albuminanalyser. Nästan undantagslöst
så beställs albumin tillsammans med kalcium. I
princip alla läkare på UAS som man pratar med gör
egna beräkningar av albuminmodifierat kalcium.
Formlerna varierar kraftigt både vad gäller albumin-
värdet i formeln och faktorn. En grov uppskattning
är att man lägger ca 1 min per prov för att räkna
ut albuminmodifierat kalcium. Om vi räknar med
en läkarkostnad på ca 10 kr/min och att uppskattar
att beräkningar görs på 50% av proverna så innebär
detta en kostnad för sjukhuset på ca 250.000 per år.
Om vi räknar om det till ett nationellt plan så mot-
svarar det ca 10 miljoner per år. Vi är nu på väg att
få en ackumulerad kostnad för avskaffandet av albu-
minmodifierat kalcium som om några år kommer att
uppgå till 100 miljoner i Sverige. Är det någon som
kan ställa sig upp och säga att kvalitetsvinsten med
att avskaffa albuminmodifierat kalcium motsvarar
denna kostnad?
Om man fortfarande på avdelningar och mot-
tagningar sitter och räknar ut albuminmodifierat
kalcium så måste vi börja fundera över effekterna
av avskaffandet av albuminmodifierat kalcium. Den
manuella beräkningen är både dyrbar och ger upp-
hov till en betydligt större spridning än när labora-
toriet rapporterade ut albuminmodifierat kalcium.
En av kritikerna mot albuminmodifierat kalcium var
att det uppfattades som störande att det i Sverige
användes 16 olika algoritmer. Nu kan vi ha 16
algoritmer per avdelning! Det är oerhört störande
ur mitt perspektiv. De personer som var ledande
inom klinisk kemi vad gäller rekommendationen att
avskaffa albuminmodifierat kalcium förefaller att ha
misslyckats med att föra ut budskapet till klinikerna,
åtminstone i Uppsala. Frågan är om de har varit mer
framgångsrika inom andra landsting? Jag vet också
att det finns laboratorier som ej följt rekommendatio-
nen och behållit albuminmodifierat kalcium på direkt
uppmaning av sina kliniska kollegor. Extrapolerar vi
de effekter vi sett på provtagningsmönstret hittills så
kommer man aldrig att lyckas övertyga klinikerna
om att avskaffa albuminmodifierat kalcium. Om man
inte lyckas med detta så har vi satt oss i en sämre sits
än läget var före avskaffandet av albuminmodifierat
kalcium.
Om så många använder albuminmodifierat kalcium,
kan det vara så att rekommendationen var fel? Kan
det t.ex. vara så att motivet till att döma ut meto-
den var att vi hade ett stort antal olika ekvationer i
Sverige för att beräkna albuminmodifierat kalcium.
I så fall kanske man istället skulle ha enats om en
formel istället för att avskaffa albuminmodifierat
kalcium. En annan fundering är att man kanske
baserade sina bedömningar på studier där man tagit
proverna under optimala förhållanden (=ingen stas)
medan verkligheten är att man ofta använder sig
av stas. Eftersom stas höjer proteinkoncentrationen
med minst 10% och kalcium till en betydande del är
albuminbundet så borde det tala för att en albumin-
modifiering skulle minska staspåverkan.
Jag läste med intresse Lasse Larsson med medarbe-
tares artikel (1) i Läkartidningen i år där man rekom-
menderade användning av joniserat kalcium som
Albuminmodifierat kalcium eller totalkalcium
Är det inte dags att återinföra albuminmodifierat kalcium även på
laboratorierna och inte bara inom övriga delar av sjukhuset?
Anders Larsson
Klinisk kemi och farmakologi (KKF), Akademiska Sjukhuset, Uppsala
e-post: anders.larsson@akademiska.se
(Fortsætter side 25)
