Klinisk Biokemi i Norden · 3 2015
| 49
Men "Bönbok för sjöfarare" är mer än pilgrimslit-
teratur. Simonsson har läst sina klassiker. Eller inte?
Är han medveten om att han knyter an till antiken
och klassikerna eller delar de bara samma frågor och
bristen på svar? Ingrid Ekelöf beskrev sin man Gun-
nar som en stor lurvig hund som skapade litteratur
av det som hade fastnat i pälsen under resorna. Jag
menar inte att Simonsson är en lurvig hund, men
kanske återvänder han från sin resa med båten full av
30 CD-skivor (Silberlinge?), plastgafflar, ostronskal
och toalettpapper från Lidl, och dessa föremål ger ny
gestaltning åt antikens klassiker. Har Simonsson läst
Odyssevs eller bara mött honom i en vik i Biscayabuk-
ten? Och spelar det egentligen någon roll? Hjalmar
Gullbergs egyptiska häger från dödsriket landar i alla
fall på en påle i Cuxhaven:
Men av alla hägrar jag sett
& i Friesland var det rätt många
stod de alltid på pollare & pinnar
skådande över sina riken som icke är
Jag lägger tillbaka "Bönbok för sjöfarare" på mitt
skrivbord. Sätter på Fartein Valens "Kirkegården ved
havet. Mörk musik om Gud och havet". Läser också
texten till, denna av Verlaine:
Le vent se lève! . . . il faut tenter de vivre!
L'air immense ouvre et referme mon livre
Det blåser upp, och vi måste försöka fortsätta att leva
Den oändliga himmelen öppnar och sluter så min bok
Boken är tryckt på ett portugisiskt förlag: Ed. Fabula
Urbis, Lisboa, 2014. Boken beställs därmed enklast
från författaren. Jag nämnde för författaren hur
de populära färgglada litografier som den norska
konstnären Ferdinand Finne en gång lät trycka i Por-
tugal fortsatte att strömma ut från det portugisiska
tryckeriet i ökande upplagor också efter Finnes död.
Simonsson är alltså nu informerad om denna risk.
Blommande körsbärsträd (Prunus sp). Foto: Henrik Alfthan.
