Klinisk Biokemi i Norden Nr 1, vol. 27, 2015 - page 40

40 | 
Klinisk Biokemi i Norden · 1 2015
Idoghetens hjältar
Per Simonsson
Siemens Healthcare Diagnostics AB
Vi älskar de unga entusiasterna.
Innovatörerna, upptäckarna. De
som visat upp sina genombrott,
sin första prototyp, med hopp om
lösning på cancerns gåta, fors-
karvärldens applåder och rika
anslag. Vi älskar globala fram-
gångssagor. Snabba klipp.
Sen har vi de ärrade hjältarna. Idoghetens hjältar.
De som levererar.
För i klinisk kemi är det inga snabba klipp. Sällan
rafflande genombrott. Det krävs envetet slit för att
finna fram till det som gör skillnad. Hjälper sjukvår-
den. Ger ny diagnostik.
I sommaren nummer av husorganet Clinical
Chemistry levererade två svenska biokemihjältar, än
en gång. Inte ensamma utan ledande en internatio-
nell skara kollegor. Efter decennier av gråslit på lab
och i konferensrum, mailväxlingar och dåligt snabb-
kaffe, nattliga arbetspass och kommittéer som aldrig
ajourneras. Beslut som skjuts till nästa möte, i nästa
sammanträdesrum.
I Clinical Chemistry 2014 volym 60, nummer 7,
publicerades två tunga med inte alltför iögonfallande
titlar (1,2). Bakom dem står två av svensk labmedicins
grand old men, Anders Grubb och Jan-Olof Jeppsson,
Gamla, men inte mindre entusiastiska för att de båda
uppnått en ålder då män borde ägna sig åt att mata
änder. De gör det inte ensamma, vilket framgår av
författarlistornas längd. De har en rad framstående
skandinaviska kollegor i sina grupper, tillsammans
med kollegor från Holland, Japan, USA, Tyskland,
Italien och Japan.
Vad är då det stora med dessa artiklar? Vad gör
dem till sådana exempel på dagens globala kliniska
kemi, en mogen disciplin som lämnat de revolutio-
nära tonåren bakom sig?
De ägnar sig båda åt standardisering.
En gäspning anas i de lätt uttråkade ungdomarnas
anletsdrag. Kan något var tråkigare, mer andefattigt
än att standardisera? Att göra så att ett värde på 11,3
mmol/L är 11,3 mmol/L, eller i vart fall någonstans
i närheten, var än en sjuk patient befinner sig på
jorden? Att bestämma vad, och hur, något skall ana-
lyseras. Vad det skall kallas. Hur det skall stavas. Så
att resultat kan tolkas rätt, var de än kommer ifrån.
Så att metoder kan utvecklas i samklang.
Arbetssättet är i linje med det stora projekt som
Jan-Olof Jeppsson var ledande i som gällde HbA1c (3).
En internationell expertgrupp under IFCCs beskydd
arbetar sig ner genom de många lager av frågor som
måste hanteras för en god standardisering. Därefter
skrivs ett eller flera dokument som behandlas i olika
mer eller mindre politiska nivåer. Alla skall med, men
alla vill inte alltid. Det var decennier för en upptäckt
att nå från forskningslab till global produkt. Det tar
år innan det nya når ut till distriktsläkarna.
Ja, detta är råslit. Nej, detta ger inte
flow
. Inga rys-
ningar av kreativitetens hormonstormar. De två ver-
ken berör båda det nödvändiga arbetet för att globalt
standardisera våra biokemiska analyser för glomeru-
lär filtation och alkoholintag. Så att de blir globala,
och inte lokala varianter. De tar vid långt efter att
dammet lagt sig från de vetenskapliga genombrotten.
Jan-Olof Jeppsson
Anders Grubb
1...,30,31,32,33,34,35,36,37,38,39 41,42,43,44,45,46,47,48,49,50,...52
Powered by FlippingBook