6
| 1 | 2011
Klinisk Biokemi i Norden
(
Fortsat fra side 4)
Mest iögonfallande är att alla våra vardagsanaly-
ser nu på bra sätt kan utföras patientnära. Blodprov
behöver inte skickas in till ett centrallab. Det går att
utföra dem nära, snabbt och säkert. Kliniska kemins
teknologiska monopol är brutet. Så sker med all tek-
nologi. Glöm inte exemplet med den uniformerade
hissföraren! All användbar teknik genomgår denna
trivialisering. Blir vardagsmat, för vardagsmänniskor.
Den andra formen av teknologisk transparens gäl-
ler de mest avancerade och innovativa metoderna.
Hit räknas till exempel genomik, proteomik, bioin-
formatik, cellbiologi och cytometri. Satsningar har
givetvis gjorts inom klinisk kemi men i den
big sci-
ence
på internationellt plan som det handlar om har
den traditionella kliniska kemin ofta blivit frånåkt. I
stället är det dedicerade centra som tagit över initia-
tivet, med en kraftfull industri som partners. För att
lyckas med de nya metoderna och för att ha råd och
möjlighet att driva dem har vår specialitet inte varit
fokuserad nog. Klinisk kemi har förblivit en diagnos-
tisk och teknologisk diversehandel. Det är inte fel. Vi
har ju ett brett ansvar. Vi är sjukvårdens serviceföre-
tag. Men innebär också att vi ofta förlorat vår roll som
de med den där unika metoden - som ingen annan
varken förstår eller förmår hantera.
Att leva på gamla investeringar
Vi har sedan vår disciplins avknoppning från den
kliniska verksamheten varit ledande på många områ-
den. Det har vi kunnat vara för att vi haft resurser
och tid. Det har legat en långsiktig strategi bakom
forskning, rekrytering och utveckling. Alla har varit
medvetna om att steget är långt från basal forskning
till kliniskt validerad analys. Och att
failure rate
är
och skall vara hög. Samma med rekrytering. Det tar
decennier från doktorand till professor, och det skall
ta tid. Senaste tjugo årens hårda nypor mot klinisk
labmedicin har skadat detta perspektiv. Och vi har
fallit i fällan, om än sprattlande med armar och ben.
Vi har blivit pålagda ekonomiska krav – vilket är bra
–
men utan att ha budgeterat som industrin gör: Med
Santa Justa hissen, Lissabon. Byggd 1892 av Raoul de Mesnier du Ponsard, en av Gustave Eiffels post docs (Foto: Birgitta Alemo)
