4
| 1 | 2011
Klinisk Biokemi i Norden
(
Fortsætter side 6)
Ledare
Hisskonduktörens uppgång och fall
Per Simonsson
1903
invigdes Malmös första hiss. Det var en stor
tilldragelse och lovade, på flera sätt, ett nytt lyft för
mänskligheten. Idén var innovativ,
front line techno-
logy
.
Givetvis ansågs inte vanliga medborgare kapabla
att sköta underverket. En hisskonduktör anställdes,
naturligtvis uniformerad. Guldknappar och allt.
Att jämföra klinisk kemi med hissteknologin är kan-
ske inte helt korrekt. Men hissarnas utveckling – och
framför allt vår relation till dem, och vårt bruk av dem
–
ger en analogi som är tänkvärd. Och som i dessa tider
av
patient empowerment
och internetmedicin också
gäller medicinen i övrigt.
För klinisk kemi har, som namnet säger, sitt
ursprung i en biokemisk kunskap och teknologi. Det
är molekylernas medicin. Just korsbefruktningen mel-
lan forskning, klinik och teknologi har varit ämnets
framgångsfaktor. Biokemin var i sin linda för någon
generation sedan. Kunskapen om biokemisk medicin
var bristfällig och tekniken komplicerad. Det krävdes
specialister som kunde förstå mekanismerna, och som
kunde hantera maskinerna. En medicinläkare behövde
sin laborativa partner. Sin konduktör.
Men vart är vi på väg?
Det finns flera utvecklingstrender som påverkar
oss. De är gemensamma från alla verksamheter som
går från den innovativa fasens sprudlande entusiasm
till den mogna organisationens kraft och styrka. Och,
givetvis, hotande stagnation.
Biokemi allt centralare
En viktig faktor är att biokemin blivit en så betydande
del av hela medicinens begreppsvärld. De mest triviala
tillstånd, liksom komplexa sjukdomar, har nu patobio-
logiska modeller som alla är väl spridda bland kliniker,
och ofta också bland IT-kompetenta patienterna. Att
prata om genvarianter, defekta proteiner, lipidrubb-
ningar och inflammation är allmängods. Denna kun-
skapens spridande är positiv och naturlig. Labmedici-
nens genombrott har blivit en del av vår medicinska
kultur. Men samtidigt berövar denna kunskapsförmed-
ling oss labmedicinare vår unika roll som förklarare. Vi
förlorar monopolet.
Kunskapsexplosionen är också så stark att ingen
klinisk kemist kan hävda sig vara heltäckande. Inte ens
vid stora universitetslaboratorier har vi all kunskap
under ett tak. Det gör vår roll osäkrare. Jag kan mycket
om ett område, du om ett annat och något inom gyne-
kologin om ännu ett. För att inte tala om medicinen.
Och om kunskapscentra är spridda, var är då klinisk
kemi?
Labteknik till alla
En gedigen och unik kunskap i biokemiska tekniker
har alltid utgjort en grund för kliniska biokemister.
Ofta har teknik från forskningsfronter, långt från
medicinen, importerats och gett nya upptäckter och
sen nya diagnostiska metoder.
Tekniken har under senare år blivit allt mer transpa-
rent. Det sker på två områden.
