![]()
18
| 1 | 2010
Klinisk Biokemi i Norden
mer alkohol än vad som kan betraktas som hälsosamt.
Etiska kommittén gav sitt godkännande. Resultaten var
uppmuntrande. De spexare som druckit mest alkohol
hade högst nivåer PEth i blod och de fyra som druckit
minst hade inte mätbara nivåer, dvs mindre än 0,8
μmol/L helblod. Nästa fråga som besvarades i publi-
kationen 1998 var huruvida ett engångsrus på ca 1 ‰
var tillräckligt för att ge upphov till 0,8 μmol/L PEth.
Så var icke fallet.
Vid Vargas disputation gjorde en ledamot i betygs-
nämnden följande kommentar som etsade sig fast hos
oss. ”Ja, det här är nog så bra; ny molekyl, avancerad
teknologi, hög specificitet vid alkoholmissbruk, men
härifrån till praktisk tillämpning och implementering
i sjukvårdens målgrupper är det lång, lång väg.” Ack,
hur rätt hade han icke!
Men vi var stolta över vår metod med ”lagom”
sensitivitet, 100 % biologisk specificitet, troligen
någon form av dos-respons, acceptabel CV% och inga
uppenbara felkällor.
En period av forskning över mera grundläggande
fenomen vidtog. Vi fann snart att allt PEth i helblod
fanns i erytrocyterna och att det inte hade bildats i
benmärgen under missbruksperioden eftersom PEth
bildades
in vitro
i erytrocyter, lika mycket hos alkoho-
lister som i erytrocyter från friska.
Normaliseringstiden hos alkoholister utreddes
ytterligare i större patientmaterial. Halveringstiden
för PEth i blod är ca fyra dygn. Eftersom mätvärdet
skall ner till detektionsgränsen så blir normaliserings-
tiden beroende av utgångsvärdet. Inga alkoholister
som behöver sjukhusvårdas för avgiftning kommer
ner till detektionsgränsen under första veckans vård.
Åter till djur och celler
Att återvända till djurförsök var oundvikligt. En stor
del av Steina Aradottirs avhandling 2004 upptar djur-
försök. Med den moderna lipidteknologin och kun-
skaper om felkällor har hon kartlagt PEth bildning
i de flesta av råttans organ såväl efter engångsdos av
alkohol som efter långtidsexposition i dricksvatten
eller i flytande diet.
Resultaten var entydiga. Lungor och njurar får
högst nivåer medan skelettmuskel och pankreas inte
verkar bilda PEth. Magsäck och tarmar hade höga
nivåer hos djur som fått alkohol
per os
. Märkligt nog
kunde PEth inte påvisas i helblod hos råttor eller
andra djur. Om det bara är människan bland alla
däggdjur som bildar PEth i erytrocyter så har vi ytter-
ligare ett
serendipity
fenomen.
En fråga som vi ofta diskuterade var huruvida PEth
molekylen, ofysiologisk som den är, på något sätt kan
vara skadlig för kroppens olika organ. Redan i slu-
tet av 1980-talet hade man i en reviewartikel i New
England Journal of Medicine om alkoholorsakad
kardiomyopati lyft fram PEth som en bland många
tänkbara kandidater till cellskada. Det finns ännu
inget svar på frågan. Djuren med PEth i nästan alla
organ mådde bra, betedde sig normalt och organen
hade normalt utseende. In vitro test för celldöd eller
apoptos på odlade celler som innehöll PEth visade
inget abnormt. Men det var ju cell-linjer med inne-
boende tumöregenskaper som därför är livskraftiga.
Humanmaterial är inte lätt tillgängligt. Det närmaste
vi kom var slemhinnebiopsier på alkoholister tagna
för annat ändamål, men provmängden har aldrig
räckt till för analys. Men för varje PEth molekyl som
bildas, förlorar cellmaskineriet en fosfatidsyra att
använda i den intracellulära signaltransduktionen. Så
lite fel i cellbiologin blir det nog.
Alternativ mätmetoder
HPLC-ELSD är svår och tidskrävande metodik.
När det kliniska värdet av PEth bestämning nu fått
internationell spridning så har ett intensivt metod-
arbete kommit i gång för att göra mätningarna
enklare, snabbare och känsligare.
Varga i Lund utvecklar ett system med kapillär-
kromatografi som möjliggör mätning på fmol nivå
och 10 ggr snabbare än HPLC-ELSD.
Helander i Stockholm och Weinman i Freiburg
har publicerat metoder som bygger på LC-MS/MS
med elektrosprayjonisation och Stewart i Charles-
ton, South Carolina, USA har satsat på HPLC-MS/
MS.
Dessa metoder är snabba, känsliga och säkra.
Troligtvis kommer de att ersätta HPLC-ELSD av
tekniska skäl, men då uppstår nya problem. Efter-
som de är så känsliga så blir alla, utom helnykte-
rister ”positiva” och även ett måttligt engångsrus
ger utslag.
Vidare så finns det, åtminstone teoretiskt, 36
olika molekylära species med varierande fettsyra-
innehåll. Man kan förstås välja att kvantifiera och
summera några av de species som har högst kon-
(Fortsat fra side 16)
