![]()
4
| 1 | 2008
Klinisk Biokemi i Norden
Café Demel, Wien, februari. Nej,
här inne syns inga cigarrökande
psykoanalytiker, inga kallakriget-
spioner. Och där ute regnar det
inte melankoliskt mellaneurope-
iskt; borgerlighetens tinnar och
torn glimmar faktiskt gyllene i
vintersolen. Vad har detta med
Norden att göra? Jo, här sitter
redaktionen – Palle, Ingunn,
Henrik, Tor-Arne och jag - för att samla inspiration
inför ännu ett år av Klinisk Biokemi i Norden. Fyra
nummer skall skapas i år. Själv förbereder jag mig för
att senare i år ta över rollen som huvudredaktör efter
Palle Wang som personifierat KBN i många år.
Här i caféets högborgerliga värme, under de veneti-
anska glaskandelabrarna, är det långt till våra vindpi-
nade fjäll och slätter, våra sjukhus och vårdcentraler.
Så har då Norden - som tanke, föreställning, gemen-
skap - ett berättigande, mitt i EU?
Skrapar man på nordismens grund så finner man
lika mycket syster- och brödraskap som kolonialism
och förtryck, krig och gränsstrider. Existerar över
huvud taget Norden? Jag tror det. Må så vara att vi
är en rätt spretig skara nationer, sammanhållna av
språk, geografi, kultur och gemensamma friluftsin-
tressen och alkoholvanor. Men med en identitet och
en gemenskap som jag tror är värdefull. Och av en
klinisk biokemi som i många år har utvecklats till-
sammans. I globaliseringens kölvatten blir regionen
och hembygden än viktigare. Norden är vår hembygd
i det nya Europas lapptäcke av anarkistiska regioner.
Regioner är varken byråkratiska monoliter som EU
eller gamla reliker som nationalstater. De är vad man
gör dem till. Så är också Norden. Och så vill NFKK
och KBN vara.
Inom klinisk biokemi har Norden alltid funnits.
Rent föreningsmässigt bildades Nordiska Föreningen
för Klinisk Kemi före de nationella föreningarna,
omedelbart efter andra världskriget. En anledning
var at det inte fanns så många kliniska kemister 1946
- och vi är inte så värst många fler idag - men också
för att det fanns en vetenskaplig och kulturell bas att
ha som gemensam.
Det är den basen som NFKK och våra nordiska
kongresser står på. Och som Klinisk Biokemi i
Norden skapades på åttiotalet av Kristoffer Hellsing
får att föra vidare.
Den som tror att NFKK och KBN står för for-
mella organisationer har helt fel. Det rör sig om
kamratföreningar utan förankring i läkarsällskap eller
myndigheter. Det finns faktiskt inte ens medlemmar
i NFKK. Föreningen är en paraplyorganisation för
de nationella föreningarna. Och finns bara så länge
någon tycker att NFKK är värdefull.
Så också med KBN. Nu håller vi på att skriva tid-
skriftens första försök till ordningsregler, men det
är mer av anteckningar om hur vi jobbar än formell
stadga. Och slutar det komma spännande manus till
redaktionens medlemmar så lägger vi av. Punkt slut.
Världen är full av
high impact journals
och ännu
fullare av
Journals of serious boredom
. Det är som det
är och det är bra med det. Men så härligt med kultur-
yttringar vid sidan av! Som är befriad från komplice-
rade författarinstruktioner och gnälliga referees. Jo,
det går att bli refuserad i KBN. Det har jag blivit. Man
får till exempel inte skriva ointressant, för mångordigt
eller tråkigt. Det skall kunna läsas och uppskattas
av de flesta på ett lab. Varje manus skall godkän-
nas av två i redaktionen, ofta först av den nationelle
redaktören som mottar de flesta manus, och sen av
huvudredaktören, som också, i egenskap av ansvarig
utgivare, bedömer om debattartiklar hålls på säkert
avstånd från ärekränkningens gränser.
KBN är en fri tidskrift för att ge forum för nordiska
röster. Och vi har ett gott inflöde av manuskript.
Ibland är det notiser, ibland riktiga kraftsamlingar
som det supplement om koagulationsdiagnostiken
som nu lämnat pressarna. Det skall vi fortsätta med!
KBN kan inte ge meriter för en professur, eller för
ett EU-anslag i miljonklass. Men KBN kan sprida
erfarenheter. Och skapa kontakter och vänner. Det är
inte illa. Det är faktiskt precis vad som behövs för en
livfull klinisk biokemi i vårt hörn av världen.
Skriv på!
Per Simonsson
Ledare
