men bestemt ikke nogen let opgave. NFKK vil
arbejde med den konkrete problemstilling men vil
samtidig stimulere til en mere bred dr!llftelse
omkring biobanker.
Ved udnyttelsen af data og blodpr!l\ver fra refe–
renceintervalprojektet skal der tages mange hen–
syn. Regler omkring databaser og biobanker fra
de enkelte nordiske lande skal overholdes. Den
fortsatte kvalitet af materialet skal sikres. Og det
skal helst g!llres enkelt og hurtigt at få adgang til
data og pr!l\ver. Til 1!2\sning af denne opgave vil
NFKK neds.:ette et hurtigt arbejdende udvalg.
Udvalgets opl.:eg vil blive drs?lftet på Styrets m0de
i febrnar 2002, og forhåbentligvis vil der herefter
ikke gå l.:enge inden alle nordiske laboratorier får
mulighed for at benytte det indsamlede materiale.
Den brede dr!llftelse omkring biobanker er også
vigtig. Vi !runne alle 0nske os at have en biobank,
der
til
enhver tid indeholdt netop de pr0ver vi har
behov for med henblik på at få fastlagt eksempel–
vis et referenceinterval for en ny komponent. Men
hvad skal der til for at en sådan biobank kan eta–
bleres og hvilke muligheder er der indenfor ram–
merue af regleme i de enkelte nordiske !ande. Det
vii blive emnet for NFKKs workshop ved den
nordiske kongres på Island i august 2002.
Carl-Bertil Laurell1919-2001.
Professom i klinisk kemi vid Universitetssjuk–
huset MAS i Malmö, Carl-Bertil Laurell, har av–
lidit 82 år gammal.
Carl-Bertil Laurell började sitt livslånga arbete
i den medicinska världen under 40-talet, samti–
digt som den svenska naturvetenskapen inledde
en guldålder. En kliniskt inriktad medicin fick då
stöd av en explosionsartad utveckling inom bio–
kemin. Nya metoder skapade möjlighet att ge kli–
niska observationer en vetenskaplig tolkning.
Carl-Bertil var under flera decennier en nyckel–
person i detta samarbete mellan klinik och labora–
torium. Därmed skapade han den moderna
svenska kliniska kemin och blev dess främste
företrädare.
I sitt avhandlingsarbete från 1947 beskrev Carl–
Bertil Laurell hur järn transporteras i blodet.
Något senare renframställde han det järnbindande
proteinet i blodplasma och gav det namnet trans–
terrin, ett namn som slog igenom internationellt.
Att förklara järnbristens kemiska mekanismer var
det första av Carl-Bertils genombrott. De metoder
som han utvecklade används fortfarande rutin–
mässigt världen över för att upptäcka järnbrist.
Studiema av transferrin lade grunden till Carl–
Bertil Laurelis livslånga intresse för blodets
6
proteiner, deras funktion och den diagnostiska
information som kemisk analys av dem kan
erbjuda.
Carl-Bertil Laurell erbjöds 1954 att flytta till
Malmö för att där bygga upp klinisk kemi. Under
de följande 30 åren utvecklade han laboratoriet
till ett av de ledande i klinisk kemi i norra Europa.
Han var också mån om att föra ut kunskap om
laboratorieanalysema bland praktiskt verksamma
läkare så att analyserna kunde utnyttjas på bästa
sätt. «Laurells Klinisk Kemi i Praktisk Medicin»,
en läro- och uppslagsbok som nu utkommit i sju
upplagor, är ett levande minne över Carl-Bertil.
Vid 1960-talets början visade Carl-Bertil
Laurell att vissa patienter med lungemfysem har
brist på blodproteinet antitrypsin. Även denna
upptäckt har satt bestående spår i medicinen, då
den var en förutsättning för att förklara orsaken
till ärftlig emfysemsjukdomen. Han omsatte upp–
täckten i praktisk sjukvård genom att utföra
familjeutredningar och storskalig undersökning
av nyfödda som resulterade i förebyggande åtgär–
der. Carl-Bertils upptäckt har under årens lopp
följts upp av flera medarbetare på laboratoriet och
vid flera kliniker, något som gjort Malmö till ett
centrum för studier av denna sjukdom.
Klinisk Kjemi
i
Norden 3, 2001
