därför sällsynt väl skickad att skrivaomNordkems
stora arbete under 18 år. Han redovisar även ett
försök till utvärdering, som är väl värt att ta del av.
Vi planerar, bygger och skapar åtgärder av många
slag, men vilka visade sig vara värdefulla och i
vilken utsträckning? Man kan lära sig av sådana
resonemang, som är av stor betydelse för framtida
aktiviteter.
De nationella föreningarna
Föreningarna har beskrivit sin utveckling i sepa–
rata artiklar. De har haft den omedelbara kontak–
tenmed sjukvårdshuvudmännen genom sinamed–
lemmar och har haft ansvar för specialitetsregler,
utbildning, utveckling av strukturoch organisation.
I många frågor har dock det nordiska samarbetet
varit av avgörande betydelse för den nationella
uppbyggnaden.
Ä
venmellan kongresserna har det
hänt mycket i föreningens namn.
Arkiv
Tyvärr finns mycket litet sparat på ett organiserat
sätt av föreningens verksamhet. Protokoll saknas
från de flesta generalförsamlingsmöten, som bör
ha hållits vid varje möte, samt styrelseprotokoll
och utredningar, inlagor och korrespondens Det är
verkligen hög tid att samla ihop vad som kan fin–
nas i gamla styrelsemedlemmars pärmar. De erfa–
renheter och minnen som kvarvarande kliniska
kemister har bör dokumenteras. Allt för att i bästa
mån häva den historielöshet, som härskat hittills.
Ett förnämligt undantag utgör Nordkem. Den
mångårige ledaren för kansliet, Erkki Leskinen,
har skrivit dess historia. Ytterligare ett framsteg
var närUlfHåkan Stenman häromdagen lämnade
hela arkivet för 1983-1988. Många andra har trots
påstötningar muntligt och skriftligt inte hörts av.
Föreningsaktivitet - struktur
Vidden första kongressen 1946diskuterades sam–
arbetsformer mellan föreningarna och de kliniska
kemisterna iNorden.Sådanaöverläggningar sked–
de vid laboratorieläkarmötena, men även infor–
mellt mellan föreningsmötena.
Vid de formella mötena valdes nya styrelsele–
damöter, 2-3 från varje land i början och då inklu–
sive kliniska fysiologer. Den sista gemensamma
kongressenmed klinisk fysiologi var 1979.Fysio-
4
logerna bildade sin egen nordiska förening. Där–
efter heter vår förening enbart Nordisk förening
för klinisk kemi, NFKK.
Stadgarna med föreskrifter om styrelsens sam–
mansättning har ändrats flera gånger. Exempelvis
1984 ändrades de så att ordföranden i varje lands
förening automatiskt under sinmandatperiod skulle
vara medlem i NFKK:s styrelse. Dessutom valde
varjedelförening två medlemmar, av vilkaen skul–
le fungera som kontaktman med styrelsen. De ve–
tenskapliga kommitteerna organiserades av styrel–
sen. Medlemmarna i kommitteerna utsågs av sty–
relsen på förslag av de nationella föreningarna.
Den senaste större ändringen skedde 1993.
I stadgarna står nu att uppgifterna är:
att bilda arbetsgrupper vid behov,
att arrangera nordiska kongresser vartannat
år, när det är möjligt, arrangerade i turoch ordning
av de fem nordiska länderna
att utge medlemsbladet Klinisk Kemi i
Norden
att ha det vetenskapliga ansvaret för SJCU
som alltjämt ägs av Medicinsk Fysiologisk För–
ening samt
att publicera Nordiska rekommendationer
vid behov.
Flera tidigare stadgeändrignar är svåra att få
säkra belägg för. Tyvärr finns de inte i föreningens
tillgängliga arkiv. Jag har lyckats samla alla kon–
gressprogram. De ligger till grund för den separat
redovisade listan över kongresserna. Där anges
även de viktigaste ämnen, som avhandlades vid
kongresserna. De är medtagna för att visa vilka
ämnesområden, som vid varje tidpunkt upplevdes
sommest aktuella.
Föreningen blir litet mindre anonym om man
känner några av dem som verkat iden. I bilaga har
jag tagit med en lista av ordförande och sekretera–
re. Den är tyvärr ofullständig fr.a. för tiden före
1963. Läsaren får gärna fylla i och rapportera till
mig.
Kvalitetskontroll
När kvalitetskontroll fick insteg i specialiteten or–
ganiserades redan tidigt under 1960-talet gemen–
samma utskick av prover till ett stort antal labora–
torier. Mer organiserad form fick verksamheten
bl.a. iNorge genom aktiviteter från Eldjams labo-
Klinisk Kemi
i
Norden Supplement. 1997
