Resor
i
österled
GUNNAR SKUDE,
Avd för klinisk kemi, Centralsjukhuset, Kristianstad
Redan för över 1000 år sedan var det vanligt att vi
från Sverige färdades österut över Östersjön, inte
bara till Finland utan även till deBaltiska statema
ochRyssland. Undermin generation har det emel–
lertid varit förenat med en hel del svårigheter att
besöka de senare länderna. Så har det varit ända
fram till för några år sedan. Då, äntligen, öppnades
portama till dessa länder. Vi har nu möjligheter att
besöka våra grannar i öster såväl i egenskap av
turister för att få rekreation och avkoppling som i
egenskap av yrkesutövare för att ta del av den
kompetens som finns däroch för attdelamedossav
vår professionella kompetens.
Samarbetet mellan de nordiska och de baltiska
statemaplanerades såattFinlandochEstland skulle
ha ett närmare samarbete, samma skulle förhållan–
det varamellanSverigeochLettland liksommellan
Danmark och Litauen. Redan 1993 dök tankarna
upp att vi från svensk sida skulle erbjuda oss att
genomföra en del kurser i klinisk kemi i Lettland
om intresse fanns därifrån. Resultatet av kontak–
terna med Lettland, som huvudsakligen hölls av
ÅkeHolmgård, blev attjag
fick möjlighet att genom–
föra den första kursen där i
SFKK:s regi. Kursen hade
titeln "Proteinkemi" och
vände sig dels tilllaborato–
rieläkare och dels till klini–
ker. För laboratorieläkarnas
vidkommande planerades
en kurs i tre dagar om var–
dera ca åtta timmar; för
klinikernas räkning skulle
en dags lektioner hållas.
Vi som höll i kursen var
sektionsledaren/specialist–
assistenten vid proteinsek–
tionen iKalmar, IngerGus–
tafssonochjag själv. Några
veckor innan vi skulle hålla kursen var jag över i
Rigaoch studeradeförhållandenapåplatsen.Detta
för att se hur vi praktiskt skulle kunna ordna det
hela, vilken utrustning och vilka reagens som vi
skulle behöva föra med oss.
Kursen hölls vid "RepublicDiagnosticCentre" i
Riga. Viddetdiagnostiskacentret fanns dåävenett
kliniskt kemiskt laboratorium med ett 15-tal an–
ställda. Påplatsen fanns tillgängligt allmän labora–
torieutrustning,mendenelektrafaresutrustningsom
behövdes vid kursen måste vi ta med oss själva.
Inger gjorde ett styvt arbete med förberedelser
inför kursen. All utrustning liksom förbruknings–
material hade vi med oss i några stora kartonger.
Kursen gick av stapeln måndag till onsdag en
marsvecka 1994. Inger och jag flög över på lörda–
gen och planerade att använda söndagen för att
ställa i ordning utrustningen. Detta visade sig ty–
värr omöjligt eftersom lådornamed vår utrustning
hamnat iLitauen (vilket vi så småningom fick reda
på) istället för i Lettland. Vi tillbringade någon
timme på lördagseftermiddagen på flygplatsen i
Daina Sinkevicha (stående) övervakar att allt går rätt till vid genomgången.
Klinisk Kemi
i
Norden 4. 1996
125
