nellt. Kromogranin A-förändringarna återspeg–
lade väl sjukdomens kliniska förlopp.
Foregut-carcinoid
Den tredje patienten, en 49-årig man, insjuknade
medakromegali ochCushing-syndrom samtdiabe–
tes mellitus. Vid utredningen konstaterades bl.a.
förhöjda koncentrationer i plasma (serum) av kor–
tikotropin (ACTH) , kortisol, somatoliberin
(GHRH), tillväxthormon,ochneuropeptidY.Kon–
centrationen av kromogranin A i plasma var 420-
620 U/L (<45), varierande med provets spädning.
En tumör i mediastinum lokaliserades med soma–
tostatinreceptorscintigrafi och datortomografi.Ef–
ter förbehandling med aktreotid och ketokonazol
utfördes resektion av en thymuscarcinoid som vi–
sade överväxt påaorta, truncus brachiocephalicus,
earotider och lungartär. Efter detta minskade pa–
tientens syndrommanifestationer, och koncentra–
tionen av kromograninAgickner till 52U/L (<45).
En månad postoperativt visade somatostatin–
receptorscintigrafi kvarstående aktivitet i vänster
fossa supraclavicularis.Urinutsöndringenav korti–
sol var lätt ökad liksom koncentrationen av
kromogranin A (96 U/L). Efter utrymning av
lymfkörtelmetastaser på halsen i en andra seans
normaliserades hormonkoncentrationerna och pa–
tientenblevbesvärsfri (kromograninA iplasma9,l
U/L). Vid kontroll 6 månader efter det senaste
ingreppet förelåg oförändrat låg-normal kro–
mogranin A-koncentration (9.2 U/L). Emellertid
indicerade somatostatinreceptorscintigrafi lokalt
recidiv i thorax vilket kunde verifieras vid
datortomografi. Efter strålbehandling var kromo–
granin A-koncentrationen 4 U/L.
Kommentar. Denne patient utvecklade ektopisk
peptidhormonproduktion ledande till symptom–
givandeöverproduktionavkortisat ochav tillväxt–
hormon. Koncentrationen av kromogranin A i
plasma återspeglade väl sjukdomens kliniska för–
lopp. Somatostatinreceptorscintigrafi varemeller–
tid känsligare för att upptäcka recidiv än den
cirkulerande koncentrationen av kromogranin A
omman använder referensintervallets övre gräns
som beslutsgräns.
Midgut-carcinoid
Den sista patienten, en 54-årig kvinna, insjuknade
med uttalat carcinoidsyndrom (främst flush och
hypotension). Utredningen visade bl. a. ökad urin-
Klinisk Kemi
i
Norden
2,
1996
utsöndringav5-hydroxyindolacetat(S-HIAA), 630
j..IIT10l/24h (ref. <50) samtökadplasmakoncentration
av kromogranin A, 1500 j..IITlol/L (<45). Datorto–
mografi och somatostatinreceptorscintigrafi visua–
liserade metasrasering till regionala, mediastinala
och paraaortala lymfkörtlar samt till skelett och
lever. Behandling med oktreatid påbörjades. Ge–
nom operation avlägsnades primärtumören i tunn–
tarmen samtmetastaser i regionala lymfkörtlaroch
tre levermetastaser.Vidanalysavoperationsprepa–
ratennoteradeshög tumör/blodkvotavpreoperativt
tillfört 111 In-märkt aktreotid (komplexbindning till
DTPA-derivatet av aktreotid dvs. [ 111 ln]DTPA-D–
Phe1-oktreotid). Detta fynd tillsammans med
in
vitro-studier,
som påvisade internalisering av
radionukliden, motiverade administration av tera–
peutiskdosav [ 111 ln]oktreotidvid tre tillfällen (3,0;
3,5 och 3, l GBq). Efter detta iakttogs påtaglig
symptomlindring.Koncentrationenavkromogranin
A sjönk till 280 U/L. Efter ytterligare en behand–
ling med [ 111 ln]oktreotid var koncentrationen 250
U/L.
Vid uppföljning av patienten under l ,5 är har
man kunnat iakttaga att symptomen börjat åter–
vända, ochplasmakoncentrationenav kromogranin
A har successivt stigit (nu 450 U/L).
Kommentar. Koncentrationsförändringarna av
kromogranin A återspeglade väl förändringen av
patientens symptom. Den uttalade koncentra–
tionssänkningen av kromogranin A kan rimligen
tillskrivas behandlingenmedoktreatid (märkt och
ev. även icke-märkt substans).
Kromogranin A och relaterade proteiner
Hillarp och medarbetare i Lund visade i slutet av
1950-taletatt kromaffinagranulae ibinjuremärgen
innehåller proteiner med låg isoelektrisk punkt.
Kromogranin A isolerades i slutet av 1960-talet
från binjuremärg och fick sitt namn av att det
utgjorde nära hälften av lösligt protein från krom–
affina granulae (se översikterna 2-8). Några år
senare beskrevsett "parathyroid secretory protein,
PSP", senare benämnt "secretory protein-l" vars
insöndring liksom parathormon hämmas av
kalciumjon. l början av 1980-talet visades dessa
proteiner vara identiska. Proteinet kunde senare
visas förekomma i en rad endokrina och neuro–
endokrinacellermedhormoninnehållandesekreto–
riska granulae liksom i neuron iCNS. Kvantitativt
dominerande organ vad avser totalinnehåll av
47
