Debatt
Ansvarig: Kristoffer Hellsing, Uppsala, fax +46 18 54 96 23
Laboratoriemedicinens
framtid
Göran KHansson
Karolinska sjukhuset, Stockholm
I en tid då klinisk kemi och annan laboratorie–
medicin granskas och ifrågasättsmer än någonsin,
kan det vara motiverat att sätta in vårt ämne i ett
biomedicinskthelhetsperspektivoch intebaragran–
ska ämnet utifrån organisatoriskaoch ekonomiska
aspekter utan även från vetenskapliga. Medan äm–
nets arbetsformer kommer att avgöras av ekono–
miska, organisatoriska och tekniska förändringar,
kommer ämnets själva existens att avgöras av om
dess representanter förmår att delta i biomedicin–
ens utveckling och i överföringen av grund–
vetenskapliga framsteg till praktisk sjukvård.
Vilka utmaningar står då biomedicinen inför
under den närmaste framtiden?
Nobelpristagaren Michael Brown gav en elegant
lägesbeskrivning iett föredrag påKarolinska Insti–
tutet för några veckor sedan. Medan de stora fram–
stegen hittills inom medicinen framför allt gällt
exogenasjukdomsframkalladeagensochmetabola
sjukdomar, förutspåddeBrownatt framtidens stora
medicinskagenombrott skullegälla"cellbiologiska
sjukdomar". Som exempel på sådana angav han
störningar i celltillväxtkontroll som orsak till can–
cer och dysfunktion i specialiserade celltyper som
orsak till bl a sjukdomar i nervsystemet. Brown,
som är en av världens ledande forskare inom
metabolisk forskning, och bl a upptäckt LDL–
receptornochkartlagtcellenskolesterolomsättning,
ser alltså de stora utmaningarna i framtidens bio–
medicin inom cellbiologin.
Konkret handlardevetenskapligafrågeställning–
arnaombl.a. DNA-protein-interaktioner,som reg–
lerar genexpression, t ex av onkgener och tumör–
suppressargener i cellers tillväxtkontroll, och av
Klinisk Kemi
i
Norden 4. /995
differentieringskontrollerande gener t ex under
organanläggning. Vidare står de enzymologiska
problem i fokus som gäller signaltransduktions–
maskineriet somöverförextracellulära signaler till
intracellulärafenomen, och slutligen igenkännings–
fenomen på cellytan, t ex vid bildning av organ
underembryonalperioden,aktiveringav nervceller
och aktivering av immunologiska cellreaktioner. I
den biomedicinska forskningsfronten gäller alltså
en reduktionistisk strategi. Därigenom står bioke–
miska frågor i centrum för forskningen och det
biokemiska laboratoriet spelaralltfortenviktig roll
i utvecklingen.
Problemen inom den biomedicinska forsknings–
fronten kan tyckas långt ifrån den diagnostiska
laboratoriemedicinens vardag. Men utvecklingen i
tidigare faser av biomedicinen talar för att dagens
grundforskning blirmorgondagens diagnostikoch
terapi. Tempot i forskningsutvecklingen är dess–
utom accelererande på ett sådant sätt att vi snart
kommer att ställas inför krav på avancerad cell/
molekylärbiologisk diagnostik och terapi.
Den molekylära medicinen har faktiskt redan
revolutionerat några områden där den slagit ige–
nom. Ettexempelärframställningenav tillväxthor–
monmed rekombinantDNA-teknik.Dettahar för-
113
